Tillbaka

Nu är jag tillbaka med poster varje dag för en tid framöver.

Jag hade tänkt mig att jag ska skriva så korta poster som möjligt. Dels för att det är skönare för läsaren, dels för att det ger mig möjligheten att uppdatera oftare med mindre text.

Kommande på bloggen är:

*en inläggsserie om aktivismen, antiaktivismen och vänstern
*en inläggsserie om gängfenomenet och dess roll i den postmoderna klasskampen

Vidskepelse och gravplundring

Jag blir så himla arg på två, till synes motsatta, trender i dagens ”intellektuella” (skitnödiga) debatt.

Den ena är ”humanismen”, det vill säga den liberala ateismen. Detta patrask är inte på något sätt kritiska till religion. Det dom gör är att upphöja den enfaldiga, naiva och demokratiska mäniskan till suverän gud. Jag kan inte i ord uttrycka mitt förakt mot liberala ateister som hyllar upplysningen och den moderna naturvetenskapen. Deras texter stinker dessutom av raffinerad, postkolonial rasism. Sandnegrerna tror på gud, vi vet om atomen och evolutionen och jada jada – det är därför dom är fattiga och har krig medan vi är rika och har demokrati. Svin.

Den andra trenden är det senaste inom postmodernismen – att läsa allt som har med religion att göra och använda det i billiga politiska utspel. Nyhermeneutisk läsning av gamla skatter tvingar bara läsaren till skitnödig åsiktsproduktion. Det handlar inte huruvida man ska läsa ”kritiskt” eller ej. Det handlar om att man inte kan se läsning som att plocka russin ur kakor. Varför kan man inte bara läsa en bok, låta dess fakta sjunka till botten av kunskapshavet – för att sedan låta de återkomma upp till ytan som visdomar om de själva gör sig gällande och uppenbart kommer till användning?

300 – en klockren film

300 är i sanning en aspirant till årets bästa och mest tankeväckande film.

Trots att den inte på något sett proklamerar sig själv som ett historiskt dokument så rasar demokratimaffian.

Jag håller dock inte med dessa medelmåttighetens epigoner av den anledningen att jag hellre ser en film som väcker tankar i allmänhet än än film som affirmerar likriktad kvasihumanism.

Att de persiska horderna beskrivs som en samling ondhjärtade sagoväsen, kan jag bara tolka som en drift med orientalismen. Liksom, vem tror ni att man försöker lura när man beskriver den persiska skarprättaren som ett enormt troll med svärd istället för händer?

Nej. Det klart. Det hade varit bra mycket mer humant att i 24-stil insinuera filmen igenom att det demokratiska humanistiska väst är så överlägset det barbariska öst – och bekräfta den regeln med att kasta in en husarab som ”hatar terrorister mer än Bush själv” som undantag.

Att den dessutom är sjukt snygg och spännande kanske borde få sin plats i recensionsdebatten, kan man tycka.

Leibniz i paint

Jag har alltid tyckt om att leka i Paint. Allt oftare har jag ritat läxorna i programmet. Här kommer en bild på hur jag tolkat Leibniz monader.

Köpenhamn

Här kommer lite bilder jag tog när jag var i Köpenhamn och protesterade tillsammans med tusentals andra mot den repressiva danska staten som bestämt sig för att driva in Danmark på en bana mot ett samhälle där den enda mångfalden är antalet stora företag som kontrollerar ens vakna tid.

Tretusen demonstranter i alla åldrar samlades på rådhusplatsen. Trots en massiv demonisering, av de som kämpar för fria zoner i staden, så går det inte att ta miste på vilken oerhörd mångfald denna proteströrelse inrymmer. Gubbar med pipor, gåsjackor, proggtanter, barnfamiljer, punkbarn, hiphop-tjommar trängdes alla på det smockfulla torget. Några förvirrade medelklassbarn som sökte fadersgestalter hittade jag dock inte.

Denna demonstrant har utrustat sig med hjälm. Förmodligen i syftet att slåss med polisen. Ett rötägg som bara vill slåss, som egentligen är helt ointresserad av politik.

Överallt längs marschvägen stack folk ut huvudet och klappade händerna, viftade med peppande plakat eller såg allmänt nyfikna ut.

Fanborg.

Polisen försökte inhägna rörelsen och få den att likna en deportation av krigsfångar snarare än en social protest. Folk frågar sig varför det uppstår våld på demonstrationer och varför folk inte nöjer sig med att protestera fredligt. Att fredliga demonstrationer alltmer liknar polisiära gatlopp tror jag kan vara en bidragande orsak. Men denna demonstration lyckades dom inte inhägna, utdefiniera och ringa in. Den sociala skampåle dom försökte kasta på demonstrationen studsade tillbaka på dem själva i takt med att Norrebros befolkning aktivt jublade längs vår väg och dom stod där och försökte se hårda ut.

Trots att en social rörelse har sin egna inre dynamik, så har den också ett oändligt antal fönster.

Andra intressanta bloggar om: ungdomshuset, köpenhamn, repression

8 mars

Jag är nere i skåne nu och har tagit en liten minisemester. Dock tvingas jag läsa ett par timmar om dagen för att inte bli akterseglad. Det är Locke som utsätts för mitt grymma öga.

Locke var en lustig typ som tyckte att generella idéer – dvs idéer som ”häst”, ”tunnbrödsrulle”, ”svål” och ”dalmas” är kategorier som helt är skapade av vårt förnuft och inte av naturen.

Om Brunte är en ”häst” så är han det endast därför att vi kallar honom för häst. Locke menar att vi aldrig i de enskilda detaljerna kan hitta gränserna, utan att det är just i hur vi väljer att definiera en mängd individer.

Det finns såklart fyrtiotusen invändningar mot detta. Men det finns också tänkvärdheter. Ta bara för 100 år sedan då vita västerlänningar åtskilde ”människor och negrer” (inte alls i som ett resultat av kristendomen, som man kan tro, utan snarare i linje med den nya naturvetenskapsfetischen). Det var ju helt enkelt ”bevisat” att negrerna inte var människor – de så inte ut som människor, de betedde sig inte som människor, bodde inte i samma miljö, hade inte samma samhällsformer osv. Men detta är ju, som jag hoppas att alla mina läsare tycker är självklart, en pinsam ursäkt för vilka intressen man har att skapa dessa kategorier. Och detsamma kan alltså misstänka om alla våra systematiseringar.

Igår var jag och demonstrerade mot sexismen. När vi gick förbi tågstationen stod en massa killar, gubbar och spolingar och skrek mot oss. Det tyckte jag var obehagligt. Snacka om att det blåser kallt, när en vanlig 8-marsdemonstration inte ens kan gå fritt på Lunds gator.

Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser högervindar överallt.

Det liberala våldet.

Bloggen Peace love and capitalism har hittat den ypperliga texten om det liberala våldet.

Bloggen drivs av en kille som under en längre tid har förespråkat att polisen ska börja bryta upp fackliga stridsåtgärder. När han nu läser en text som hävdar att detta kan betecknas som ”våld” så drar han en intressant slutsats.

Alla som tycker att en sådan sak som när polisen bryter upp en facklig blockad har med våld att göra, är helt enkelt psykiskt sjuka.

En intressant tanke. Men den är tyvärr inte kompatibel med min sinnessjukdom, ni vet den där vanföreställningen som brukar kallas för marxism. Nästa steg i detta tankesätt är väl helt enkelt att alla vi psykiskt sjuka marxister blir inspärrade – om bara polisen får sköta skiten så ju inte heller det våld. Skönt som fan. :-)

Peace love and capitalism snickrar nu enligt källor på en artikel där han ska bevisa varför krig egentligen är fred.

Andra intressanta bloggar om: liberaler, kapitalism, våld

Jag orkar inte vara arg

Jag tänker inte skriva några mer aggressiva inlägg i köpenhamnsfrågan. Det är mycket möjligt att jag snickrar ihop en mer balanserad analys när jag orkar. Jag har blivit oerhört engagerad i den frågan eftersom den är så intimt knuten till så många saker i mitt liv. Jag har kännt ett stort behov av att se till att hetsen efter Gbg2001 inte upprepas. Jag har känt att jag helt enkelt inte tolererar att en fullständigt lögnaktig och reaktionär hetsvåg sveper över samhället, och jag bestämde mig tidigt för att bemöta alla dem som försökt påbörja en sådan våg. Ställa dem till svars för vad de säger.

Jag tycker att alla vi som på olika sätt slagits för att vrida opinionen åt rätt håll i köpenhamnsfrågan, delvis har lyckats. Bloggdjungeln har tokdominerats av vänsterröster. Och jag har fått intrycket av att den massiva strömmen av vänsterinlägg i frågan har fått reaktionärer i försvarsställning. Det är inte lika kul att ropa på mer polisvåld när man inte har hela samhällsopinionen i ryggen.

Jag står för allt jag har skrivit. Men jag orkar inte vara arg längre. Att flera dagar i sträck gå omkring och vara arg tar på krafterna både fysiskt och psykiskt, i alla fall för en person som mig. Därför har jag bestämt mig för att inte skriva mer om saken på denna blogg, i alla fall inte på det ilskna sättet. Istället tänker jag solidarisera mig, med de hundratals fängslade ungdomar nere i Köpenhamn, på sätt som inte innebär destruktiva tankar och bitterhet.

Jag tänker på alla hundratals demonstranter som sitter i danska fängelsehålor. Jag orkar som sagt inte göra en utläggning om hur mycket jag avskyr dem som satt er där. Jag vill istället trycka på min solidaritet med er och säga att ni inte ska låta er knäckas! Jag tänker på er.

Motkraft har startat en fond till stöd för de fängslade. Jag uppmanar alla att tänka på hur mycket det skulle betyda om man satt oskyldigt häktad och en människa då skänkte pengar för ens sak, och sedan tänka över hur mycket någon hundralapp betyder för er i jämförelse med vad den betyder för en som är fängslad.

Jag har bestämt mig för att tagga ner tonen på denna blogg i allmänhet. Bloggen har i mångt och mycket har varit en boxboll för de irritationer som jag inte kunnat få ut på annat sätt. Men det har lett till att de inte uppfattats som seriösa inlägg i samhällsdebatten. Förvisso är den politiska debatten som sker, i synnerhet inom bloggosfären, inte mycket att ha och det är mest en klubb för inbördes beundran. Men det har inte gett mig särskilt mycket att skrika mig hes. Därför tänker jag i fortsättningen skriva mer balanserat. Dels använda bloggen mer som ett medium för personlig utveckling, dels mer som ett medium för verklig igenomtänkta analyser.

Paus

Jag har just nu ingenting att skriva. Därför tar jag en tvåveckors paus, som jag inte tänker tumma på. Förhoppningsvis kommer jag att ha ackumulerat lite uppslag under den tiden.

Kvällens garv

Jag slösurfade runt på socialism.nu ikväll. Hittade ett så jävla klockrent citat som jag måste dela med mig av:

därmed inte sagt att alla former för njutning nödvändigvis måste vara radikala: en flyktlinje som inte knyter an till nya affirmativa punkter utan fortsätter rakt ut i intet är visserligen en flyktlinje, men i förlängningen en fascistisk sådan.

Stor humor, stor propaganda.