Tänk inte själv - staten tänker åt dig

Det är ju så att man spyr. Återigen lobbar de fanatiska nyliberalerna för att staten, i ännu högre grad, skall informera om att kommunister äter barn. Helt neutralt givetvis. Den “undersökning” som DN hänvisar till larmar även om att ungdomar inte har fattat att marknadsekonomi är demokratiskt. Nästa steg blir uppenbart - staten informerar inte bara om att kommunister äter barn, utan även att kapitalism är ett rättvist och solidariskt system där ingen lider illa. Men som sagt, det är ju neutralt, de som tycker annorlunda hyllar ju massmord, och är således inte en röst att ta på allvar.

Red metal säger det bättre.

Var inte rädd - staten skyddar dig.

Nu ska moderaterna införa tvångsanslutning till a-kassan. Vad det betyder i praktiken är att ett skyddsnät hos arbetarklassen som tidigare administrerats (delvis) av arbetarklassen själv nu skall administreras av den stat som gör att arbetarklassen överhuvudtaget behöver ett skyddsnät.

Exakt vad det kommer att innebära för den eller den personens ekonomi vet jag inte. Men jag blir ändå så jävla arg att jag vill spy. Staten försöker påtvinga en bild av att social trygghet är något som förmedlas från ett håll, samma stat som administrerar det väpnade undertryckandet av arbetarklassen. Skall det finnas någon form av trygghet i samhället så skall staten kontrollera den.

Nu när dom har makten visar dom rika svinen till liberaler, som annars så gärna pratar om individens integritet gentemot staten, sitt rätta ansikte. En samhällsmekanism som inte är statlig eller en del av marknaden, det är ungefär lika läskigt för liberalen som tsunamis och vampyrer är för oss andra.

Varför tillåter vi egentligen att ett gäng vidskepelsedårar kontrollera våra liv?

Jag har tänkt om

Jag har fått mig en rejäl tankeställare. Det är Maleandro som hetsar lite reflexmässigt mot ungarna på Köpenhamns gator.

Jag vill fokusera på argumentet: “Politik är att försöka göra det så bra för så många som möjligt, inte servera små tonåringar det de skriker efter”. Detta ställs mot min tes att politik handlar om makt.

Att operera med militära enheter mot ungdomar som vill ha ett hus att hänga i är alltså för allas bästa. Man måste knäcka några ägg för att få sig en äggtoddy, som Holstein sa.

Jag kan bara erkänna att detta har fått mig att tänka till en smula. Politik är ju faktiskt något som allt som oftast sker för att underlätta människors liv. Apatiska flyktingbarn, krig, tusentals hemlösa, tiotusentals tomma bostadsrätter, nedlagda ungdomsgårdar, förfallna skolor - allt detta är ju egentligen skitbra, om man bara försöker vara lite positiv!

Bortom den underbara fasaden, om ett samhälle där alla tycker sitt och makten rättar sig efter folkets vilja, så är samhället just så underbart som man kan tro. Inga människor blir ihjälhunsade, inga lodisar ligger och dör i rännstenen, inga kids har testat häxa + sömntabletter. Eller det kanske finns, men dom har ju röstat fram det!

Företagsvinsterna skjuter i höjden. Visst, det är säkert oerhört kul för dem som märker av det. Och det gör ju jag. Ta bara den där utbrända tanten jag hörde om. Sa jag utbrända? Effektiviserade menade jag såklart. Oerhört kul måste jag tillstå.

Vi ungdomar har ju faktiskt allt. Varför ska man deppa när man kan starta ett trendigt bemanningsföretag? Vem behöver kärlek när det finns kaffe latte? Och vem behöver egentligen ett ungdomshus när det finns McDonalds?

Som sagt, jag har tänkt om. Eller jag kommer att göra det i alla fall, den dagen jag börjar tjäna fett med cash, då jävlar ska invandraslynglarna och punkdräggen få höra hur bra dom har det. Tummen upp :-)

———————————————————————————-

Andra intressanta bloggar om: ungdomshuset

Konfliktnews: Petter, red metal, syrran, samhällsfeber

Bästa journalistråtta - engagera dig i något vettigt!

Kampen fortsätter i Köpenhamn. Kidsen ger inte upp! Så oerhört hedervärt och strongt av alla som faktiskt slåss för sin sak.

Men nu kommer då den gamla vanliga trallen från mediaetablissemanget. Så fort det uppstått en politisk konflikt kommer de gamla 68-rävarna fram, ni vet de som sjöng lite kampsånger om de modiga folken i centralamerika, och tror att dom kan utläsa några spår av sina tonårsuppror i dagens politiska konflikter.

Johanne Hildebrant är en typisk gammal proggråtta som tror att hon vet allt för att hon varit lite ängageeerad i sina ungdomsår.

Så nu när det uppstår massiva kravaller hytter hon lite mot sin egen spegelbild och skriker om bortskämda medelklassungar som borde engagera sig i något “vettigt”. Med vettigt åsyftas att man skall engagera sig för världens fattiga som inte finns på denna del av jordklotet. Klappa negrerna lite på huvudet och journalistkarriären är räddad!

Och visst finns det inte fattiga människor i Europa - Johanne har ju inte en enda invandrare i sitt kvarter - är inte det ett bra bevis? Ja och vi vet ju alla att de som kastar sten egentligen bara är våldskåta (att de ägnat åratal av förhandlingar för att slippa våld är bara ett fult tricks - dom har ägnat 20 års aktivism bara för att få kasta gatsten i ett par timmar 2007!). Folk riskerar långa fängelsestraff, terroriststatus och livslånga trakasserier från staten. Men det är ju givetvis bara för att det är kul.

Då svarar Johanne att det är inte alls så det ligger till, det är inte synd om de ungdomar i Europa idag som inte har några somhelst framtisdutsikter. 70-talsvänstern är ju idag en del av etablissemanget - ja se bara på Johanne själv som numera har en schysst anställning på Aftonbladet (en tidning som för övrigt förstör jävligt många fler liv än kravallerna i Köpenhamn).

Ta bara dom här strejkande syndikalisterna som exempel. Det är ju helt uppenbart att dom får slag, pepparsprej och hundnafs i ansiktet bara för att dom tycker det är kul! Verkligheten GÅR att helt reducera utifrån mina fördomar om min egen tonårsrevolt, det måste gå!

Om kidsen svälter kulturellt - kan dom inte bli sensationsjournalister som jag?! Marie Antoinette fnittrar hysteriskt i sin grav.

Johanne pekar dock på en bra grej - och det är att ungdomarna i Köpenhamn slåss för rent egenintresse. Men. Det handlar inte om att göra karriär på någon biståndsorganisation. Det handlar inte om att vinna lite anseende i kulturkretsar. Det handlar inte om att till slut få vara med på Elit-listan eller vad som nu kan vara Hildebrantska livets mål. Det handlar om ren och skär klasskonflikt. Om rätten till någon form av värdigt liv. Johanne lyckas glömma bort, trots att hon i rubriken kallar ungdomar för skitungar, att hon har väldigt lite gemensamt med dagens ungdom. Detta kan ses som en påminnelse.

Du och din bag in box-röda skitvänster kan dra åt helvete Johanne.

Andra intressanta bloggar om: mediaråttor, sellouts, proggnäsor, alkisar, aftonbladet

Konfliktnews: redundans , Petter, Samhällsfeber

Give ‘em HELL!

Just nu är en hel del vänner och bekanta till mig på väg ner till Köpenhamn för att solidarisera sig med de ungdomar som kämpar för sitt ungdomshus.

Här kommer en snabb bakgrund som känner er lite lost: 1982 togs ungdomshuset över av olika ungdomsföreningar. Köpenhamns kommun bestämde sig dock för att sälja huset, då det inte passar in i den nyliberala visionen om en inglasad stadsbild där varje socialt utbyte sker förmedlas med pengar. Då köpte den kristna sekten Fadershuset huset. Sekten ser verksamheten i Ungdomshuset (i huvudsak spelningar) som satans fäste i Köpenhamn.

Helt uppenbart har danska staten inte på några villkor tolererat en frizon i Köpenhamn - det ska inte finnas några områden som inte går att tjäna pengar på eller som är en del av den statliga byråkratin. Gärna kultur - bara det ökar konsumtionen.

Igår morse stormade polisen huset. Tja storma är väl egentligen en underdrift. Dom fyllde huset med tårgas, rev delar av fasaden och attackerade det från luften med helikoptrar!

Vad fan är grejen liksom - ska de nya paramilitära “antiterror”-förbanden föra regelrätt krig mot alla som inte passar in i konsumtionsparadiset Europa?

Ett hus i vilket man varken arbetar, bedriver komers eller konsumerar - är inte det terrorism?

Men en sak hade tydligen inte den danska staten räknat med. Och det var det massiva motstånd som påbörjades från första sekund då stormningen började. Överallt har ungdomar (och en jävla massa fullvuxna) ställt till med så mycket oreda att det nog är förbannat svettigt för de som är ansvariga för att situationen ordnas upp.

En intressant aspekt av det hela är att de aktiva gatukämparna inte är helt isolerade. Ett TV-reportage jag såg intervjuade en ung butiksanställd som helt ogenerat säger att hon tycker att det hela är spännande, med ett glatt fnitter på läpparna. Gamla gubbar säger att stenkastningen har varit ungdomarnas enda möjliga val utom att ge upp. Ja kort sagt så är opionsläget inte alls detsamma som efter Gbg2001 - då hela den etablerade mysvänstern gick i spetsen för reaktionen.

Jag vill peka på några faktorer som jag tror har spelat roll i den annorlunda opinionen:

*ett suveränt medialt arbete .

*Gränserna mellan proffsdemonstranter och “vanligt folk” verkar inte vara lika tydliga.

*Det finns en uppenbar koordination mellan fredliga och våldsamma aktioner

*Äldre aktivistgenerationer, ickevåldsanhängare och sociala rörelser av olika slag har inte vänt ungdomarna ryggen så fort första stenen har kommit i luften utan istället agerat på andra sätt i linje med försvaret av huset.

Vad tycker jag personligen om det hela då? Borde det inte vara fullständigt förkastligt i alla lägen att gasta sten och vandalisera? Jag tycker inte det. Det nyliberala projektet som nu pågår är den yttersta formen av våld. Överallt tvingas folk till grov förnedring och en extrem utarmning. Och om man bara pyttelitet ställer sig utanför de givna ramarna får man smaka på en välkryddad tillrättavisning.

Verkligheten är våldsam. Alla som får förslitningsskador, alla som skär sig i armarna, alla som blir utbrända, alla som går under i depression eller sorg - alla dessa utsätts för det våld som det innebär att dagligen tvingas sälja sitt arbete till förmån för en meningslös ackumulation. Och att allt större delen av arbetarklassen tjänar 27 kronor i timmen, är helt rättslös eller tvingas gå ur facket på grund av regeringens utpressning gör ju inte direkt saken bättre.

När man till råga på det blir utkastad från sitt livsprojekt och uthängd som terrorist och statsfiende - då ser jag verkligen ingen poäng i att hålla sig till de regler som våldsmonopolet dikterar. Varje dag av “fred” är våldsammare än ett år av de kravaller vi såg igår.

Så här sitter jag alltså och knyter min näve i fickan som så många gånger förr. Jag kan bara rikta en välsignelse till alla de som faktiskt slåss för någontin de tror på. När dom jävlarna dränker allt som är obekvämt i tårgas och pepparspray, så måste någon visa vad en hjärtlös värld innebär dragen till sin spets.

Jag tror att många Köpenhamnsbor inte bara ser på kravallerna med skräck. För första gången händer det ju faktiskt något av verkligt värde i staden. Något som implicit kommer att vara stolta över den kommande tiden när de berättar om dem.

Jag står för det. De religiösa fanatikerna ville fördriva djävulen från Köpenhamn. De nyliberala fanatikerna ville förverkliga sitt nyliberala nyliberala ™-paradis. Det enda rätta svaret på en sådan dagordning är: GIVE THEM HELL!

——————————————————————————————–

Andra intressanta bloggar om: köpenhamn, ungdomshuset, kravaller

Koniflikt-news: Akuhujan, Petter, Martin , Syrran, Redundans, Red Metal

Snabbmatssvineriet

Jag blir så arg.

Vi vet alla att snabbmaten svämmar över vårt samhälle värre än knarket gjorde på 70-talet. Om en vanlig syn -76 var någon tjackad stackars dåre som rasade ihop på plattan är det en vanligare syn -06 att bleka och hjulbenta krakar släpar sina förgiftade figurer ut från en snabbmatsrestauang, med precis lika litet hopp om överlevnad.

Varför käkar då varenda kotte, i synnerhet arbetare, på dessa opiumhålor? Jo för att lindra den ångest man får av att inte leva upp till lunchfascismen. DN På Stan pumpar ut en strid ström av hat mot alla som inte lunchar dyrt och trendigt.

Nöjesbilagorna säger med fetstil: du ska inte behöva skämmas för att du inte har tid att laga mat, nu finns det möjlighet att testa nytt ute på stan varje dag!

…Och mellan raderna säger de: Och är du en blekfet arbetargris, som inte har råd med Sushi eller Thai, så rekomenderar vi att du äter ihjäl dig på Donken - äckel!

I Stockholm är denna verklighetsrevisionism dragen till sin spets: i stadsdelarna Norrmalm, Östermalm, Vasastan, Södermalm och Kungsholmen bor ungefär en tiondel av Stockholms läns befolkning - hur ofta berör en nöjesbilaga oss andra? Nio tiondelar av en befolkning räknas inte som människor i nöjesfabrikens mediakanaler - vi är konsumenter och arbetskraft, absolut ingenting annat.

Delar du inte deras “problem” får du gott intala dig att du gör det. Att du inte har stålar eller att du lider av dålig hälsa eller depression, det kan du ju vänta länge på att Lindström ska avhandla i sitt festliga TV-program.

Jag har jobbat på McDonalds i ett år och det var ett rent helvete. Cheferna trakasserade och stressade oss hela tiden. Dom ljög för oss, hånade oss och sparkade de som krävde något eller inte höll måttet. En klassiker jag minns var att cheferna konstant fifflade med tiden, de lät klockan i köket gå efter och klockan i fikarummet före - så att man alltid jobbade mer och fikade mindre än vad man hade rätt till. En annan lustig detalj var att dom alltid snodde några procent av lönen genom fiffel. I’m lovin it.

Nu har Max, det härliga familjeföretaget som inte alls är lika onda som företagsjättarna, fått facket på halsen. De har satt i system att fiffla med timvikariers anställningar. Men denna gång har de tjaffsat med fel kille. En medlem i Syndikalisterna har valt att sätta ned foten och säga att om han inte får jobba som avtalet gäller så blir det blockader och klasskamp - halleluja! En sådan underbar hjälte!

Intressant? Andra bloggar om: politik, facket, snabbmat, alliansen, blockad, syndikalisterna

Mothugg mot Svenskt Näringslivs betalda underhuggare.

Just nu blåser det väldigt kallt i detta land. Utanför mitt fönster snöar det ordentligt. Och i bloggosfären regnar den förljugna högerpropagandan tätt.

Nu planerar Svenskt Näringsliv att indoktrinera Sveriges gymnasieungdomar. Så jävla fult att jag inte finner ord för det. Pinochethyllarna har alltså inte ens vett att föra sin sliskiga debatt på de arenor där argument står mot argument, istället skall de sticka in sin skitpropaganda i “värdeneutral” form i skolböcker! Svenska elever ska alltså i framtiden hoppa mellan lektioner där de får lära sig “hur globalisering och kapitalism gör världen bättre” (citat från boken) och lektioner där de får lära sig att om man är emot kapitalism så är man kommunist och stödjer därmed massmord.

Lite kul är dock att dessa demagoger inte alls är särskilt slipade. Min gamla reaktionära mattelärare skulle ha gjort ett bättre jobb än dessa Thatcher-wannabees. Hur snyggt är det t.e.x att låta en gammal Muf-ordförande genomföra en “neutral” undersökning? Vad har de egentligen för argument bortom det fradgetuggande snacket om att facket är terrorister? Inga alls, dom vill ha mer stålar i fickan. Dom hatar arbetare helt enkelt.

Det har även blivit en del mothugg på sistone. Topppetter ger igen på Federley för gammal förtal-ost. Federley spydde ut i media att Toppetter i princip var skyldig till skadegörelsen mot Centern eftersom han inte tog avstånd från det. Nu har Toppetter utmanat Federley på samma villkor. Jag kan öven rekomendera Esbatis kommentarer som besvarar den värsta liberaldyngan sakligt och korrekt (att han orkar!). Bifogar nedan ett inlägg jag skrev där:

Jag läste igenom den där “boken” från Svenskt näringsliv nyss. Fy fan säger jag bara.

Den är i princip identisk med r:ares skildringar från nordkorea (ni vet KPMLr har anordnat massor av resor dit där folk guidats runt i paradiset).

Ta bara landet slovakien. Där driver nazistiska skinnskallegäng runt och mördar romer mitt på blanka dagen, och får indirekt stöd av det rasistiska parlamentet. Och fackföreningarna attackeras med våld, förbud och trakasserier. Lönerna är rena skiten.

Men lustigt, det kanske bara är jag som är fördomsfull. I SNs pamflett ges nämligen en annan bild. Arbetarna VÄLJER att inte vara med i facket (vilken tur!) och det är därför det går så bra för Östeuropa.

När KPMLr hyllade nordkorea som värst skapade det ett ramaskri i såväl högern som vänstern. När Svenskt Näringsliv gör detsamma med rövarkapitalistiska öststater, då skall det presenteras som Sanningen i Sveriges skolor.

Intressant? Andra bloggar om: politik, liberalism, svenskt näringsliv, högerlobbyn, klasskamp, propaganda

Nu får det vara slut med borgardaltandet!

En advokatfirma har fått i uppdrag att bevisa att det inte förekommer någon orättvisa på Wild n fresh. “Undersökningen” visar att på de allra flesta punkter så har de anställda det lite bättre än om de skulle haft den absoluta miniminivå som kollektivavtalet garanterar.

Den samlade liberallobbyn - som består av dumma, osnutna och allmänt människoföraktande rikemansungar - jublar och viftar med undersökningen som bevis på att facket bara agerat i ren ondska och att ett kollektivavtal inte fyller någon som helst funktion.

Jag har några korta kommentarer. Denna advokatfirma är inte “neutral”. En slutsats som förutsätter exploateringens och klasskampens icke-existerande, är per definition inte värdeneutral.

Den andra är att alla dessa demokratiska demagoger verkar ha glömt bort, fast det upprepats till leda i debatten, att en minimilön och ett kollektivavtal inte determinerar lönen uppåt. Vill Sofia Apfelgren dra på sig spenderarbyxorna ändå kommer inte facket att hindra henne.

Det enda som blir sämre av ett kollektivavtal är kapitalistklassens möjligheter att terrorisera arbetarklassen. Myten, om att anställda får bättre lön av ökad företagsmakt, borde ha förpassats till helvetet tillsammans med dess fanbärare Friedman och Pinochet.

Liberalerna försöker lite nonchalant säga, “vad är problemet egentligen, folk ska väl få göra som de vill?”. Men detta bottnar i en sanslös och grym fanatism som gör Bin Ladin avundsjuk. För det första handlar det om historierevisionism då det inte erkänner den strukturella tortyr och utsugning som försigår på världens alla arbetsplatser, för det andra har de laborerat bort faktumet att det produceras ett mervärde på företagen som är enormt mycket större än arbetarnas ersättning.

Om folk skulle ta sina arbetsprodukter och göra vad de vill med dem skulle liberalerna ropa på polis och militär, tortyr och massmord, precis som i Chile.

Jag tycker dock inte att vi ska bli helt nedbrutna av den pågående högeroffensiven mot arbetarklassen. Nya spännande projekt försöker ta tillbaka det borgarsvinen vill sno från oss. Och där facket slutar tar andra kampmetoder vid.

Men det stör mig att dom står där och spelar allan och tror själva på att dom är några objektivt snälla välgörare. Det är dom INTE!

Andra bloggar om: politik, samhälle, facket, klasskamp, wild n fresh, liberalism

Littorin är smartare än Thatchers epigoner

Har Littorin blivit sosse? Det misstänker Fridholm efter att Littorin försvarat HRFs rätt att vidta stridsåtgärder. Många andra osnutna liberalvalpar tjuter indignerat över att Moderaternas handlingsplan inte överenstämmer med deras fanatiska religion som brukar kallas liberalismen.

Det är ju för bedrövligt att en liberal politiker, som arbetsmarknadsminister i en borgerlig regering, så kritiklöst stödjer facket i allt de gör. … Man börjar fundera på om han hamnat i rätt parti, eller om sossarna likt trottar tagit över rodret på den moderata skutan?

Att arbetarklassen i Sverige idag står under attack råder det inga tvivel om. Situationen för de arbetslösa blir så outhärdlig att arbetarklassen kommer att vara mindre benägen att tjaffsa, eftersom de vet att det finns massor av människor som gärna tar samma jobb. På olika sätt undermineras arbetarklassens styrka till förmån för kortsiktiga företagsvinstintressen.

Men det är ingen fullskalig direktkonfrontation. Jag vill betona ordvalet underminera eftersom det är en medveten taktik. Littorin och Reinfeldt vet att det blir deras död att förklara krig mot arbetarklassen. Se bara på England där Tory-partiet fortfarande blöder efter 80-talets öppna klasskonfrontationer.

Har man bestämt sig för att tappa ett kärl på sitt innehåll genom att dra ur korken, istället för att i Thatcher-anda krossa kärlet med ett järnspett, är det viktigt att kärlet är intakt innan dess innehåll succesivt har tömts och oskadliggjorts. Därför vill Littorin bibehålla den relativa klassfred som kollektivavtal innebär. I alla fall såpass länge att facket inte har mycket att sätta emot vid ett senare tillfälle. Jag skrev detta i Clausewitz avslöjande tråd om klassinnehållet i regeringens politik.

När den borgerliga regeringen för en gångs skull visar på taktik och strategi för att skinna arbetarklassen bakvägen, genom att underminera en stark arbetarklass i det långa loppet, så tror dom istället att Littorin blivit sosse. Jävligt synd att inte dom istället för Reinfeldt sitter vid makten kan man känna ibland. Visserligen hade saker och ting gått läskigt snabbt, men då hade det också blivit svenska motsvarigheter till Poll tax-rörelsen, till Fridholms stora förvåning. Nu får vi inte se något sådant i första taget utan istället får vi höra en svag begravningshymn från SAP och LO där de i protestens toner sörjer sin egna förestående död.

Dock är det ju lite kul att det är helt uppenbart att regeringen någonstans fattat att deras egna ideologiska visioner bara är trams.

Intressant? Andra bloggar om: sven otto littorin, alliansen, facket, wild n fresh, liberalism

MSN

Hade en diskussion med en gammal kamrat på MSN nyss. Där satte jag i all hast fingret på den frustration jag känner just nu. Bifogar även det klarsynta svaret jag fick.

Olle säger:
borgarna attackerar arbetarklassen som fan

Olle säger:
och arbetarklassen svarar med att sura över invandringen

Olle säger:
jag vill ha klasskrig

Olle säger:
det är ett svårt dilemma för mig. jag har ju en fett dålig erfarenhet av AM, som så att säga drunknade i sin egen administration. organisationen svalde enorma resurser, men den formades till en organism som sög in enorma mängder föda (tid, pengar osv) men som det kom ut mycket lite av.

Olle säger:
samtidigt så saknar jag det långsiktiga planerandet, projektet och kontinuiteten

Olle säger:
i am satt vi och försökte koordinera och koordinera, tills jag upptäckte att det inte fanns något att koordinera. efteråt har jag varit involverad i projekt som tagit en massa spännande initiativ, men som aldrig spritt sig eftersom det varken funnits planering eller koordination. och när vi började koordinera insåg vi att vi inte längre hade något att koordinera :-P

spirrou säger:
någon borde komma på någon bra lösning på problemet