Jag har ett problem

Jag söker nu desperat råd i en svår fråga. Jag har som bekant börjat plugga sen några veckor tillbaka. I början tyckte jag att det var jättekul och stimulerande. Men nu har jag insett att min klass inte är vad jag trodde att den var. En av mina klasskamrater är nämligen så fruktansvärt lik skrotnisse. I början försökte jag hålla mig undan, men då har jag bara halkat efter i skolan. Jag vågar inte prata med någon vuxen, dom skulle ändå inte förstå. Jag sover inte om nätterna längre, och matlusten är även den ett minne blott. Snälla hjälp mig ni som kan, vad ska jag göra?!?

En bra anarkist är en stationär anarkist

En bra anarkist är en stationär anarkist

Denna helg har varit minst sagt massiv. Igår hjälpte jag min gamla farmor att flytta. Jag brukar tycka att det är kul att flytta, speciellt när pizzorna ska beställas och man stolt kan salutera flyttens avslut till tonerna av folkölsöppnande. Det uppstår en sådan där härlig gemenskap som bara kan nås genom enhetligt handlande och tuffa tag som kräver sammarbete och altruism. Men det kräver att förberedelser gjorts och att flytthjälpen vågar ta i lite.

Jag minns när min morsa bytte lägenhet med en familj anarkister. Vi hade laddat i veckor och styrt upp en massiv och slimmad organisation. Allt var packat i lagom tunga lådor och vi öste lastbilen full på någon timme. Så när vi kom till anarkisthemmet som snart skulle bli min mors - så möttes vi av den deprimerande synen av ett frihetligt flyttlag som inte tänkt många minuter på hur mycket jobb en flytt kräver. En storväxt yngling kom ut med en stekspade i handen och stuvade in den i flyttlasset - ja trots att dom mobiliserat såväl krutgummor som kraftkarlar så hjälpte det föga när dom varken hade packat vettigt eller hade någon som såg över och ledde processen. Jag tror aldrig att jag omvandlats så fort från en taggad yngling till en bitter cyniker.

Trots att min farmor knappast kan beskyllas för att vara anarkist så fanns det några saker som gjorde hennes flytt till en mycket ansträngande sådan. Jag och farsan började snabbt få upp ett bra flyt då vi organiserade skytteltrafik mellan lägenheten och bilen - jag stod i lägenheten och lade grejer i folks händer, efter överläggning om vilka typer av grejer som var passande för stunden, och som sedermera hamnade hos farsan som stuvade in det i lasset. Redan där började det märkas att utspårning var på väg. Vissa delar av släkten vägrade nämligen att anpassa sig till vår organisering. Lagom till att jag och farsan fick igång en fin ström av flyttlådor som bildade en estetisk klippa i flyttlasset, började min farbror att strunta i våra direktiv och bära ned andra grejer som var väldigt svåra att pussla in och som vi tänkt kasta in senare.

Senare blev det ännu knepigare då delar av min släkt visade sig vara av sämre virke än vad jag trott. En efter en ramlade de ner innan ens halva flytten var klar! Jag tycker att det är helt okej att blåsa av för rast, men att helt plötsligt se att vissa i laget lagt sig tillrätta i en fotölj när man själv står där med händerna fulla av lerkrus, då blir man faktiskt en smula svaghetsföraktande i sinnet.

Och farmor som brukar vara så skarp i pallet, hon var faktiskt riktigt oresonlig. Hon spred under hela flytten desinformation om var saker och ting skulle stå, när jag utsett mig själv till fördelare. Så här i efterhand skäms jag lite över att jag höjde rösten mot min egen farmor. Förlåt farmor.

Mot slutet av flytten, lagom till det bara var möblerna kvar, var det bara jag och farsan som fortfarande bar. Den inte så slitstarka delen av släkten hade då börjat med något jag ofta gjorde när jag jobbade på McDonalds - göra saker som ser ut att vara så viktiga att man inte kan hjälpa till att lyfta (ställa in TV-kanalerna t.e.x, lagom till storsoffan skulle bäras). Jag och farsan kokade av förtret men vi tog ut vår ilska genom gigantiska mängder upprört muttrande.

Nästa gång jag flyttar så ska det vara en rent infernalisk disciplin. Det ska vara som ett massmöte på 30-talet. Vilka ställer upp som flytthjälp? :-)

You get pie in the sky when you die

Ni får ursäkta att det har blivit en del snott material på sistone. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Dock har jag en bloggpost om när jag skulle hjälpa min farmor att flytta. Här kommer en krönika rippad från VSFs hemsida.

När Fredrik Reinfeldt i ”Agenda” fick frågan om hur han ville förbättra studenternas ekonomiska situation svarar han med det sedvanliga mantrat: ”det ska löna sig att arbeta.” Det var ju inte alls svar på frågan, men det allvarliga är att när Reinfeldt uttalar sig om att ”det kommer att bli tufft för en del” och att han själv minns sina dagar (nu ett minne blott får man förmoda) med spaghetti och ketchup, bevisar han återigen att han varken har den minsta förståelse för de allra flesta människors ekonomiska situation eller för hur många studenters vardag faktiskt ser ut. Studenter är inte bara 19-åringar som ser charmen i att bo på 15 kvadrat och äta nudlar, utan också ofta ensamstående mammor, 35-åringar med huslån eller deltidsarbetslösa som pendlar långt för att läsa in en utbildning. Resultatet av Reinfeldts politik är att bara nudelätarna blir kvar vid högskolorna.

Han säger också att studenter inte ska misströsta då de kommer att få högre lön efter studierna. Detta har ju uppenbarligen gällt honom själv, men det gäller verkligen inte alla dem som tar ut en examen idag. Lönerna inom många, framförallt kvinnodominerade, yrken är lägre än i yrken som inte kräver högskoleutbildning. Och efter försämringarna i a-kassan finns heller ingen möjlighet till a-kassa om man inte får jobb efter examen. Efter studiemedel och nudlar väntar alltså socialbidrag och nudlar. Men det mest häpnadsväckande är förstås att han inte kan förstå att för den som har små ekonomiska marginaler så ger inte en högre lön om några år mat på bordet fram till dess. Resultatet är att den sociala snedrekryteringen ökar och högskolornas homogena kursgrupper med akademikerbarn blir än vanligare än idag.

I Reinfeldts värld finns dock en lösning (faktum är att det är lösningen på alla tänkbara problem): nämligen att arbeta, i studenters fall vid sidan av heltidsstudierna. I en studentradiodebatt i Lund angående uttalandet i ”Agenda” menade högerns representant att arbete var en utmärkt lösning och inte alls utgjorde något problem, eftersom det finns så många studentföreningar som studenterna har tid att vara med i (bland annat den studentradio varifrån hans stämma skickades ut i etern). Det skär visst i ögonen på de upptagna borgarynglingarna att människor går och släpar benen efter sig på sina lediga kvällar eller rent av ägnar sin tid åt en (icke-vinstdrivande, icke-mervärdesskapande) förening. Många människor är medlemmar i föreningar av tusen olika slag, trots att de lönearbetar på heltid. Det kallas f-r-i-t-i-d. Studenter har visserligen inte en enda dags betald semester, men nej, vi studerar inte 16 timmar om dygnet utan har lite fritid och till och med lediga helger om det vill sig väl. Den tiden kan ägnas åt politiska organisationer, kvinnojourer, studentföreningar, idrottsklubbar, frimärkssamlande eller rent slappande. Men detta tål inte högern, utan de vill att den tid som inte ägnas åt studier ska ägnas åt lönearbete. Den som inte arbetar och är produktiv hela sin vakna tid, den får klara sig på spaghetti och ketchup. You get pie in the sky when you die.

Om segern mot Max i Jönköping

Från Motkraft, min fetmarkering.

En medlem i Jönköping LS, anställd av Max, hade under en längre tid utsatts för kontraktsbrott av sin chef. Hans Chef hade brytigt mot LAS genom att skicka hem honom före kontrakterad arbetstid utan ersättning, på folktomma kvällar. När han klagade bestraffade chefen honom genom att ändra hans fasta halvtid till timanställning. När ett flertal LS till följd av detta hotade med fackliga stridsåtgärder mot Max lokalt så blev restaurangen genast mer samarbetsvillig. Från och med den 25e januari behövde inte Jönköping LS längre dela ut flygblad utanför Max på Herkulesvägen. De kunde nu lämna kylan och värma sig åt att dom hade rott de fackliga förhandlingarna iland. Jag hoppas Lo ser och lär - det är så här man säljer arbetsfred, säger en medlem i Umeå LS rörande Jönköping LS fackliga konflikt med Max.

- Vår medlem säger att det är den bästa dagen i hans liv, meddelar ordföranden i Jönköping LS. Vi kände att vi hade jävligt mycket stöd. Det var bra att det bloggades mycket om konflikten och att vi fick in så många varsel. Han hälsar också att Jönköping LS tänker ta strid mot alla slavliknande arbetsförhållanden, missbruk av LAS och slavliknande arbetsförhållanden.

- Ta inte skit, när ni har problem, be om hjälp. Hälsa alla andra arbetsköpare att vi tänker ta strid mot alla slavliknande arbetsförhållande samt alla former av missbruk av LAS och arbetsformen.

/ Erik Emanuelsson

This is what democracy looks like

This is what democracy looks like! så skanderade tusentals demonstranter i Göteborg2001 när polisen hade föst ihop och gripit ett par hundra demonstranter på måfå.

Sedan dess har det hänt något med Sverige. För första gången på 70 år kunde statens repression skjuta ned demonstranter och komma undan med det. Precis som då hyllade ett enigt etablissemang aktionen och en fullständigt förljugen bild spreds via massmedia.

Jag kommer ihåg hur chockad jag var då. Innan dess tyckte jag att vänstern var löjlig som sa att polisen är till syvende och sist till för att skydda borgarklassen. Vaddå? tänkte jag som naiv 18-årig fotbolls-svenne - polisen är ju till för att gripa våldtäktsmän och dödsmördare, precis som det är i Beck? Men då, och många gånger senare, har jag fått en annan bild.

Nu har det hänt igen - polisen tar ogenerat parti för en privilegierad elit och är beredd till vilket våld som helst.

Nu kommer väl allsköns socialdemokratiska pampar och urbaniserade urliberaler komma och skrika. Men faktum kvarstår, polisen begår övergrepp mot alla som inte rör sig inom kapitalets samhällsramar. Och jag är helt ointresserad av tio tusen välslipade motargument från liberala elfenbenstorn - har man inte blivit utsatt för ett polisiärt övergrepp har man ingen koll på vidden av den statliga repressionen.

Andra bloggar om: polisen, förenade vårdare, demokrati, klasskamp, repression

Reklam

Jag hörde att folk har börjat tjäna stålar på sitt bloggande genom reklamintäkter.

Jag tänkte inte vara sämre, så jag vill passa på att göra lite reklam för en underskattad spelkonsol, samt för Motarbetaren, som fått en efterlängtad nytändning.

Bakfull och berikad

Idag är jag en smula bakfull. Men jag deppar inte ihop för det för jag har precis läst tre lysande stycken på min lillasysters blogg:

Jag har insett att jag aldrig tänker låta mina kommande barn stå ut med 13 vidriga år av den “propaganda” (lånar brorsans genialiska uttryck), man får utstå i skolan. Allt bara för att man ska bli en fungerande “samhällsmaskin”. Rent och totalt skitsnack! 13 år av skolgång innebär definitivt inte enbart kunskap, det innebär hjärntvätt och idioti av hög grad. Absolut, jag har lärt mig mycket. T.ex. att vi människor endast består av atomer, att 6 miljoner människor utplånades av ett litet antal makttörstande svin (framförallt en person) under 1930-och 40-talet, och att jorden…typ är rund.

Vad jag också har lärt mig, dock inte tack vare skolan, är att den kunskap som verkligen består och som hjälper mig att utvecklas, inte ligger i 13 års läsande av (mestadels värdelöst) skrivna skolböcker. Till viss del håller jag med om att vi behöver allmän kunskap för att överleva i det moderna samhället, för att helt enkelt inte klassas som dumma. Men det krävs inte 13 år av en människas liv för att bli allmänbildad…allmänbildning ligger i erfarenheten och den egna utvecklingen, som så mycket försvinner i samband med “massförstörelsen” av barn och ungdomar tack vare skolan.

När jag har ork nog att ta tag i det, ska jag ställa hela skolsystemet mot väggen och förhoppningsvis tillsammans med andra människor, förändra skiten.

Vackert Stockholm

Stockholm är väldigt vackert just nu. Om det är lika fint väder imorgon så kan jag rekomendera att ni tar en tur med Tvärbanan sträckan Alvik-Gröndal när solen står högt uppe. Det är en upplevelse utöver det vanliga!

Ikväll skall jag i sann smutsig studentikos stil supa tills jag sprängs. Jag har aldrig varit en stordrickare. Men nu när man har klarat av en hel vecka som framtida proffstyckare så kräver ju det sitt bägarsvingande. Det är konstigt vilken enorm påverkan studentlivet har på sprit-tarmen. När jag jobbade var jag sällan sugen på alkohol, eftersom jag alltid var så jävla trött när helgen kom. När jag har levt slackerliv har jag inte heller sett någon större poäng med att kasta mig ut i nöjesdjungeln och gå under för en natt.

Jag läser att stureplans profiler är superduperarga på att en blogg hänger ut deras “privatliv”. Skyll er själva för fan, säger jag. Att gå ut och drägga sig på stureplan har en och endast en tydlig symbolik: arbetarhat och arrogans mot alla som inte har stålar. I Marie Antoinettes anda springer dom omkring och frossar på det ackumulerade kapital som bekostats med brutna ryggar och utbrända själar. Det hade varit en sak om dom gjort det i det fördolda. Suttit där på sina Versailles och ätit tårta för hundratusentals kronor om dagen. Men nu är det ju faktiskt så att dom deltar i den cirkus som Stureplan innebär: “vem vill bli utsedd till Sveriges största arbetarhatare?!”-tävlingen. Och nu gråter dom alltså svåra krokodiltårar för att någon tar det hela ett steg längre. Vad var det nu man fick tåla om man gav sig in i leken?

Jag vill även passa på att hälsa alla mina läsare en sjuhelvetes bra helg! Jag uppskattar verkligen att jag får så mycket kommentarer och liknande (det gäller dig med Anders :-)). Ta det nu lugnt och håll äppelknyckarbyxorna på.

Andra intressanta bloggar om: samhälle, universitetet, borgare, stureplan. Uppdaterade Konfliktbloggar: Martin, Undertäcket

Ytterligare en facklig seger

Jag läste i Offensiv att Kommunal-blockaden mot ett dagis på Lidingö lett till nya avtal.

Härligt härligt :-)

Idag har jag varit ute på universitetet hela dagen. Fick en lätt panik när jag kom hem och insåg att allt bara är som en enda gröt i skallen. Nåväl, det benar väl ut sig.

Jag kan även berätta att jag gjorde något besynnerligt häromdagen. Jag gick in på Konsum och plockade på mig ett paket kaffe och en påse plockgodis. Jag gick till kassan, betalade, tog godiset och drog. Väl hemma slappade jag och gjorde sådant man gör efter en hård arbetsdag (vilket jag förvisso inte haft). Så blev jag småsugen, och sedermera jävligt sugen, på kaffe. Då kom jag på att det hade varit en fördel att inte bara ta med sig godiset från affären, utan även kaffet som jag betalat för. Jag hade glömt kaffehelvetet vid kassan! Jag svor och var arg i ett bra tag. Sedan återgick jag till att spela dataspel.

Btw. Jag köpte nyss en massa apelsiner som jag tog kort på. Jag har tittat mycket på detta kort. I början var det alldelles självklart vad det sade mig. Men nu blir jag mer och mer osäker och nervös inför hur det bör tolkas. Kan ni hjälpa mig?

Andra intressanta bloggar om: facket, kommunal, kaffe, liderligt fnittrande, saker jag inte kan förstå mig på

Jag kan inte andas!

Jag har som sagt börjat på universitetet. Det är rätt kul men också lite påfrestande.

Innan jag började hade jag väldigt mycket fördomar mot universitetsfolk. De flesta är pretton som älskar att höra sin egen röst har jag tänkt fördomsfullt.

Ibland visar sig dock fördomarna vara sanna. I min klass sitter säkert 10 killar och räcker upp handen i tid och otid bara för att imponera på läraren. Dom har egentligen ingenting att säga men det är inga problem för dem att sväva ut till andra ämnen när det råder relevansbrist. Och när läraren tröttnar och inte låter de värsta ungtupparna komma till tals, då han kanske i sin besynnerlighet tycker att även han borde få något sagt under föreläsningen, då väljer de att strunta i räcka upp handen och skriker ut sitt vanvett rakt ut i klassrummet.

Det jag inte kan fatta är hur dessa ungtuppar seriöst kan tro att dom vet mest för att dom befunnit sig ett par år på universitetet. Är dom så jävla arroganta att dom inte kan tänka sig att när dom har suttit och läst sin pissborgerliga kurslitteratur så har alla andra varit ute och skaffat sig erfarenheter på annat håll?

Dock känns det ändå ganska bra att vara på väg någonstans i livet.

_______________________________________________________

Btw så såg jag nyss att SAC vann sin strid mot Max. Yippie! Det är rätt att göra motstånd.