Om Olle i Stockholm

Hej käre vän, ovän eller besökare av annan karaktär!

Jag tänkte här plita ned några rader om vem jag är och varför.

Jag heter Olle och är born and raised Stockholm. Jag har bott på olika ställen i de södra närförorterna.

På fritiden tränar jag gärna och läser böcker och äter glass. Favoritglassen är nog Ben och Jerry om sanningen skall fram. På den fronten är jag aningens kulturimperialistisk av mig, och njuter av det.

Jag har hyst ett stort intresse för film och malde på med minst en film om dagen i flera år. Men sedan tvärdog det intresset och nu ser jag knappt mer film än vad man gjorde på den tiden då man fick släpa hem sådana där enorma movieboxar som såg ut som fan och kostade som skjortan.

Jag anser att kapitalet bör förstöras. Det finns inget sunt snusförnuft i en social relation som bygger på krossandet av människors liv. Kapitalet för mig är framförallt andefattighet. Det går således inte att få bort så enkelt som att ”produktionen demokratiseras” eller sådant trams. I detta fall bör ”krossas” tolkas bokstavligen.

Jag är en fredlig själ som, förutom på sommaren när jag tar fram flugsmällaren och leker ond bråd flugdöd, inte gör särskilt många förnär.

Jag är varken vanvettig eller vettvillig. Däremot gillar jag att laborera lite med det sunda förnuftet. Jag är inte nödvändigtvis för det rationella eller logiska. Men det gör mig inte till anarkist. Tvärtom så ser jag stora brister i anarkismen. Jag tror på ledarskap, dock genom initiativ och inte genom idealistiska försök att kontrollera hela samhällsprocesser.

På fritiden tar jag gärna en lång promenad eller en kort fika. Jag är mycket förtjust i bad och bål.

Ibland när jag tappar gnistan försöker jag hitta den klippa som mitt liv vilar på – det omtanksfull grundmurade klasshatet. Men annars försöker jag att inte döma ut andra eller positionera mig mer än nödvändigt, utan satsar hellre på nogrann navigering och hård rodd.

Jag tror inte på gud men jag tror inte heller på icke-gud. Jag tror på det oförklarade som en rimlig förklaringsmodell.

När det blåser hårt har jag en hel hoper nära samt kära som jag håller i. Detta värdesätter jag enormt, utan er hade jag inte haft mycket att komma med.

Mitt mål här i livet är att hitta ett värdigt mål. Men jag klarar inte av att det bara kommer abstraka eller konkreta lösningar till bjuds. Och några abstrakta sparvar som stekts i konkreticismens stekpanna tror jag inte kommer att flyga i min mun hur som helst.

Därför försöker jag hela tiden att fylla mig ett redigt kar med något som jag ser som min andliga urkälla, avsedd för att doppa alla de fysiska ting jag stöter på.

Detta är ett väldigt slitsamt göra. Det är ibland oerhört frestande att låta mina fötter slå rot där jag står. Men då blir jag ju intet mer än ett träd till sist. Inte en härlig lönn som man kan slicka söt sirap ifrån. Utan en halvdöd gran som dödar myllan under sig med sina sura barr. Därför fortsätter jag att gå.

Leve det cykliskt ändlösa framåtskridandet!