Gängen. Del 1
Jag har tänkt mycket på begreppet gäng på sistone.
På sistone har det diskuterats en del kring huruvida vi befinner oss mitt emellan två “kampcykler”.
Detta tänker jag inte gå in på nämnvärt mer än att det är intressant att denna teori implicerar fullständig omstrukturering i klasskampen. Om tio år är det, med dessa teorier (som hittar sina varianter såväl hos anarkismen som den ortodoxa kommunismen) inte alls säkert att klasskampen kommer att ske på klassiskt vis - via fackföreningar, partier och andra vänsterrörelser.
En annan premiss för att vi befinner oss mellan två cykler i den historiska klasskampen är att kampen i sina klassiska former håller på att avvecklas, medan de nya inte gjort entré - dvs det sker en nedgång i klasskampen.
Detta tycker jag stämmer väl med den verklighet jag lever i. Det sker en relativ stiltje i klasskampen och alla initiativ som tas tycks tappa luft och tyngt i samma sekund de presenteras. Och även om det, så klart, alltid pågår en kamp i det dolda, så tycks denna vara särskilt svårkommunicerad för tillfället.
Alltså. Arbetarklassens klassiska insitutioner nedmonteras, och vänsterns försök att uppfinna nya står sig slätt.
Samtidigt så anser jag att det uppenbart finns en nygammal konstellation som vinner oerhört mark som social enhet just nu - och det är den klassiska “gängbildningen”.
Jag tror inte att jag behöver droppa exempel, utan litar till att läsarna har egna erfarenheter. Ju mindre man kan lita på facket, partiet och till och med familjen - desto mer uppstår den “opolistiska” gängbildningen som en given trygghetspool för de mest utsatta delarna av proletariatet.
Jag tänkte i en serie inlägg grunna lite på hur detta kommer sig, vad som är positivt, negativt och spännande med denna utveckling.
april 17, 2007 kl. 8:08 är
Fast det är ju inte omöjligt att kombinera. Är det inte så att många vänstergrupper fungerar som gäng?
Det är ju en klassisk beskyllning från idioter i.a.f.
Man kanske inte skall ta sig själv som exempel… men jag är organiserad i några kulturföreningar, minst ett gäng, några politiska grupper och ett antal informella nätverk.
rhizomatic skriver lysande om nomad(ologiska) strukturer för kamp http://rhizom.blogspot.com/
april 17, 2007 kl. 4:54 pm
Kul tema Olle.
Sociologer har ju pekat på en klanifiering i det postmoderna samhället. Alltså, i ett samhälle där vi har fler valmöjligheter och miljoner sändare av information så blir breda rörelser samt traditionella gemenskaper som familjen mindre intressanta för individen. Mer intressant blir mindre gemenskaper som tilltalar gruppmedlemmarnas alla eller flertal preferenser. Om man kan välja en oöverskådlig uppsättning av sociala gemenskaper, varför välja något annat än exakt det man vill ha. Det liknar ju f ö konsumtionsindustrins utveckling som gått från massmarknader med homogena varor till väldigt diversifierad konsumtion och heterogena varor.
Vad jag är nyfiken på är ju precis samma sak som du själv, dvs hur påverkar det kampens former? Finns det något fruktbart i gängbildningen eller är det likställt med andra subkulturer och därmed dömt till en tillvaro i periferin? Alltså viktigt för de som är involverade men oförmöget att sträcka ut en hand till andra klaner som kommunicerar på sitt eget sätt och har en världsbild som skiljer sig markant från kommunistgängen.
april 17, 2007 kl. 5:57 pm
En annan synpunkt är den som Jacques Camatte och Gianni Collu framhåller i texten On Organization: “capitalism is the triumph of the organisation, and the form the organisation takes is the gang.”
april 22, 2007 kl. 6:33 pm
[...] har liknande teman diskuterats under veckan. Olle har startat en serie och gängen och vänstern (del 1 och del 2 so far) och Petter diskuterar vårproppen och möjliga vägar framåt. Jag blir [...]
april 25, 2007 kl. 7:58 är
Ball bild på katterna, men vad är dom till för egentligen?
april 25, 2007 kl. 8:01 är
aaah, dom är ett gäng! (ta bort dom här inläggen, hehe)
maj 8, 2007 kl. 2:08 är
Medan jag inte riktigt håller med om den kommunistiska analysen angående samhällsklasser och klasskampen måste jag absolut säga att gäng och “spontan” organisation är ett ämne som intresserar mig starkt. Den icke-politiska gängbildningen - som snarare baseras på gemensamma exigences (ung. “tvingande omständigheter”) än politisk samsyn - är den reella möjligheten att skapa sig egen makt och trygghet även under ett system som förtrycker en på ett eller annat sätt, och är därmed värd studier från alla politiska och ickepolitiska perspektiv, då det ärligt talat transcenderar politiska gränser och talar till oss alla där det känns som mest och är som viktigast.
Om du skriver mer om det här kommer jag läsa mycket mycket intresserat.