300 är i sanning en aspirant till årets bästa och mest tankeväckande film.
Trots att den inte på något sett proklamerar sig själv som ett historiskt dokument så rasar demokratimaffian.
Jag håller dock inte med dessa medelmåttighetens epigoner av den anledningen att jag hellre ser en film som väcker tankar i allmänhet än än film som affirmerar likriktad kvasihumanism.
Att de persiska horderna beskrivs som en samling ondhjärtade sagoväsen, kan jag bara tolka som en drift med orientalismen. Liksom, vem tror ni att man försöker lura när man beskriver den persiska skarprättaren som ett enormt troll med svärd istället för händer?
Nej. Det klart. Det hade varit bra mycket mer humant att i 24-stil insinuera filmen igenom att det demokratiska humanistiska väst är så överlägset det barbariska öst – och bekräfta den regeln med att kasta in en husarab som ”hatar terrorister mer än Bush själv” som undantag.
Att den dessutom är sjukt snygg och spännande kanske borde få sin plats i recensionsdebatten, kan man tycka.
april 15, 2007 kl 7:12 f m
Filmen i fråga har jag inte sett än.
Men handlar inte alltid de här diskussionerna om att affirmera en medströmskultur?
Diskuren kräver ju diskursivt affirmerande kultur… eller något. Jag tror det stora hotet är att om någon kan tjäna pengar på att återskapa en brytande historia så kanske det bär ett frö till anti-krist. Det kristna kapitalets diskurs KAN omöjligt, i det här stadiet, bortse från dåtidens beständighet.
Om du börjar peta i alt. skådningar av historien skulle ju hela samhället kunna omtalkas!? Och DET är inte ok.
Att sen finkulturens Hollywood gärna tjänar stålars på vad som helst gör det hela fantastiskt roligt. Den ena gnäller om ahistoriska dokument och den andre beskylls för att vara jude.
1) Ifrågasätt inte historik
2) Tjäna inte pengar på amoraliska saker som går emot Guds bud (i af inte mot individer, folkmängder är dock ok)
3) Bejaka fin kultur.
april 15, 2007 kl 2:36 e m
Bra text, Olle. Överlag kändes det som att ”debatten” kring filmen mest handlade om att vissa pk-typer tyckte saker och påpekade att det hela var ”rasistiskt”, alternativt inte ”historiskt riktigt.” Som att det inte handlar om en extremt överdriven stilisering; läs vad som helst av Frank Miller och det är uppenbart att han är fixerad vid en estetik som bygger på ultravåld, klassisk manlighet (f.ö. ingalunda med bara manliga, vita protagonister; ”Give Me Liberty” har t ex en svart kvinna i huvudrollen men är minst lika stenhård som ”300″ eller ”Sin City” – något för pk-iterna att bita i), och en typ av heroism som vår medelmåttiga epok självklart måste avfärda som omöjlig – genom förlöjligande eller förkastande, alternativt både och.
Sen kan man ju också diskutera vad som är ”historiskt riktigt” – slaget vid Thermopyle har ju ägt rum, och VAR en klassisk uppvisning i heroism. Perserna VAR ett hot mot Europa. Spartanerna VAR ett gäng hårda jävlar. Det är tråkigt för vår tids bamseliberaler, men bytesvärdets samförståndsanda och kompromisser är och förblir ideologiska alibin för den nihilistiska utsugningens effektiva logik – historien är full av konflikt och kommer så att förbli. Visst ligger det i den rådande diskursens intresse att skyla över detta (ni vet, den bästa av världar och allt det där) och förpassa kompromisslöst övervåld och hjältemod till det omöjligas sfär.
Kanske kan man se ”300″ både som ett brott med det politiskt korrekta Hollywood, och som ett cyniskt sätt att tjäna pengar på vårt behov av de klassiskt heoriska dygderna och vår glamorösa historia. Och kanske är det, som xazax skriver ovan, detta som provocerar – hotet om ett brott med den liberala samförståndsandan och pluralismen kommer ur den liberala kapitalismen själv.
april 15, 2007 kl 11:09 e m
Håller med er båda.
Det jag även gillade med filmen var att den INTE förklarade hjältarnas handlingar med syllogismer. Hollywoodfilmer tvingas ofta till de mest pinsamma scenerna eftersom hjältens handlingar är axiomatiskt bestämda.
Den klassiska scenen är ju när hjälten står med pistolen mot skurken och skurken är avväpnad och säger: ”du kan inte döda mig på grund av din moral”, vilket också är sant. Men då lyckas alltid skurken hala fram en kniv som ger hjälten en bra självförsvarsanledning att fimpa skurken utan att vara dödsmördare.
Eller säg att hjälten blir kär i en tjej som har en hyvens man/pojkvän. Då passar det sig alltid så bra att denne rival dör innan hjälten skall stöta på, så slipper han bonka på en gift tjej vilket kan ses som tvivelaktigt.
Det är ganska kul att filmerna alltid löser sådana problem på samma sätt när handlingen deducerar fram svåra moraliska dilemman för hjälten – en yttre kraft ger hjälten rätt att mörda/knulla på helt samvetsren grund.
I 300 kändes det som att filmen hellre raserade sådana hinder än ta brokiga omvägar runt dem. Och det är väl ytterligare en anledning till att det sticker i ögonen på maffian.
(en annan lustig anektot är att Fredrik Strages kritik är så jävla självmotsägande då han å ena sidan hånar de fiktiva inslagen, samtidigt som han säger att Spartanerna borde haft mer rustningar/kläder på sig – vilket de inte hade i verkigheten. Tvärtom, vad jag vet slogs de gärna i princip helnakna).
april 15, 2007 kl 11:10 e m
Jag håller med. 300 är baserad på en serietidning som är lööööst baserad på en verklig händelse.
Det är fiction och sagobok, ingen idé att hetsa upp sig över.
april 16, 2007 kl 12:09 f m
Appropå upprörda demokrater: http://nordicdervish.wordpress.com/
april 16, 2007 kl 9:16 f m
Skönaste är ju att de faktiskt är människor som står för något och gör allt för det.
april 16, 2007 kl 4:53 e m
Jaa måste säga att ja är chockad o upprörd över detta inlägg och kommer återvända med kritik sinom tid ( känns som att ja alltid kommer med sådanna här utspel numera)
april 16, 2007 kl 10:28 e m
[...] adaptionen av Frank Millers “serienovell” 300 från papper till bioduken på ett både initierat och furiöst vis. Olle har sett filmen och liksom jag tycks han ha tröttnat på den defaistiska liberalismens [...]
april 16, 2007 kl 11:33 e m
Undertäcket: Väntar med spänning på din kritik :-)
Jag ska försöka att inte förutsäga vad det är du kommer att säga, då jag ser sådant beteende som intellektuellt svineri.
Däremot vill jag brasklappa att min nya bloggattityd är att skriva först och tänka sen. Detta får bli en ren anteckningssida. Sedan i efterhand ska jag med glädje revidera och rensa ut. Men posterna får stå i originalform. Så Var inte rädd och tro att allt jag skriver är ristat i blod (skrivet i sten).
april 17, 2007 kl 1:58 e m
Jag måste säga att jag INTE är upprörd över detta inlägg. Mest trött. Olle, du skriver att filmen är tankeväckande men presenterar inga tankar eller analyser what so ever. Bara ”jag är alternativ och vägrar vara pk, därför blir jag sjukt defensiv och måste presentera en anti-åsikt så jag inte uppfattas som pk.”
300 var skitsnygg. Men tankeväckande? Come on…
Gääääsp.
april 17, 2007 kl 7:08 e m
Mia: Kanske har du en poäng.
Samtidigt så tycker jag inte att det handlar om ”politisk korrekthet”.
Jag tycker att det i regel är fjantigt och dumt med all denna anti-pk. Men detta tycker jag inte handlar om det riktigt.
Nej seriöst. Jag tycker att jag faktiskt presenterar ett och annat argument. här är några gamla och nya.
1. hetsen mot 300 är oproportionerlig i förhållande till filmer där rasismen är insmugen på mera raffinerade sätt.
2. Att allting i 300 är så groteskt överdrivet tycker jag att man kan tolka in som karikatyr snarare än propaganda.
3. en stor del av indignationen mot filmen tycks vara att parlamentet körs över. vilket jag inte har några somhelst problem med i sak.
4. ingen verkar reflektera över varför just denna film sticker så oerhört i ögonen. ibland får jag nästan känslan av att hetsen blir en ursäkt för att kritiken mot hela samhället som sådant är så svagt. jag menar, krig och ond bråd död präglar VERKLIGHETEN. men det blir som mest upprörda känslor när ett seriealbum innehåller allt detta.
5. filmens berättelse är inte uppbyggd med en massa logiska-moraliska argument, vilket gör den svårare att placera in i fack – vilket jag tror är extra irriterande för kulturskribenter med extra tjocka skygglappar.
6. kritiken är fullständigt principlös: å ena sidan upprör den sig över hur ahistorisk filmen är – å andra sidan är den upprörd över sådant som ÄR historiskt korrekt (t.e.x att fredrik strage tycker att dom har för lite kläder på sig)
Att jag tycker att den var tankeväckande var framförallt hur jag har tänkt till i denna debatten, kanske inte så mycket pga filmen i sig :-P
Men du kanske har rätt i att det är lite anti-pk-revolt bakom min motkritik. Det får jag väl tänka över i sådana fall.
april 17, 2007 kl 8:55 e m
Det är försig roligare om du kan lista ut var min egentliga kritik kommer ifrån. Då slipper ja ju skriva den själv, vilken vore soft då ja är rätt sparsam med mina ord.
natti natt
april 17, 2007 kl 10:37 e m
Undertäcket:
Jag antar att du åsyftar att filmen är extremt macho. Det är väl en kritik om någon som jag tycker är seriös och har en mer allvarlig ådra än annan kritik.
På denna punkt har jag inte mycket till försvar. Å ena sidan så tyckte jag att den inte var så mycket farligare än all anann skit som pumpas ut, och att det nästan är bättre när relationerna är så tydligt grovhuggna att det är lättare att se dem än att vaggas in i dem.
Å andra sidan är jag kluven till det eftersom det raffinerade, postkoloniala, ”jämlika” kvinnoförtrycket är på tillbakagång (typ liberaler som täcker över sin stinkande individualism med feministiska och jämlika slagord) till förmån för en helt bisarrt reaktionär och ogenerad våg av öppet kvinnohat.
Det är att skjuta vänstern och feminismen i foten att vara mer bekymrad över vilket findolt kvonnoförtryck som finns med i den postmoderna kvinnorörelsens agenda, än att bekämpa hur våldsamt ett mera naket och plumpt kvinnohat är på frammarsch. Och då kanske det är just på tiden att säga ifrån när män (och kvinnor) framställs som de gör i 300 (även om jag fortfarande tycker att serietidningar inte är det primära mediet att förespråka korrekta människoskildringar i).
Så visst, där har du garanterat en poäng, om det är det du menar.
Jag tycker dock fortfarande att 300 är en bra film, och det baserar jag helt antiintellektuellt i att jag tyckte den var snygg och spännande.
april 18, 2007 kl 1:09 e m
Mitt i prick!
Jag tror inte ens jag behöver formulera min kritik, mer än att säga att ja difinitivt ser en poäng med att dissa den här filmen som en igång till att dissa övriga filmer / serier / beteenden kopplat till matchoidealen.
Det handlar ju trots allt om en kamp som vi absolut kommer att vinna.
april 27, 2007 kl 4:27 f m
Alltså, jag tänkte också en sekund att hela filmen kunde vara ett stort skämt, men jag slog bort den tanken som alldeles för osannolik. 300 var rena skiten, jag tror inte det var någon drift med orientalismen. Det var bland det värsta jag sett. Den var inte snygg heller, utom scenen när persernas ambassadör rider till Sparta. Om den var \”historiskt riktig\” struntar jag fullkomligt i, jag vet inte ens om jag tror på något sådant. Men fascism, det var den väl ändå?
april 27, 2007 kl 4:30 f m
Alltså, jag tänkte också en sekund att hela filmen kunde vara ett stort skämt, men jag slog bort den tanken som alldeles för osannolik. 300 var rena skiten, jag tror inte det var någon drift med orientalismen. Det var bland det värsta jag sett. Den var inte snygg heller, utom scenen när persernas ambassadör rider till Sparta. Om den var ”historiskt riktig” struntar jag fullkomligt i, jag vet inte ens om jag tror på något sådant. Men fascism, det var den väl ändå?
april 29, 2007 kl 9:04 e m
Nu har jag sett filmen… stängde av med ett ”NU ÄR DEN SLUT”.
Min far: – ”Men men.. den är inte slut än..?”
Jag: – ”Jo. Längre än såhär ser jag inte. Den är slut nu.”
Var väl inte världens bästa film. Och en smula bisarrt att bryden var tvungen att bli slentrianvåldtagen för att kunna ha den obligatoriska ”trekvart in i filmen” sexet.
Jag hatar fan kultur. Skitfilm.
april 29, 2007 kl 11:33 e m
Nej, men vad som kunde varit en smula underhållande vore om du i den goda smakens namn nämnt att hon senare högg ihjäl förrädaren framför en skärrad senat.
Jag väntar på en ordentlig remake av 300 där vi tar Irankriget, de skeva mans och kvinnorollerna i det spartanska samhället och de stadfästa mänskliga rättigheterna i beaktande. Men det skulle antagligen (i alla fall i mitt tycke) bli en ganska tråkig film om Xerxes delegation skulle blivit välkomnade av godhjärtade och förhandlingskåta politiker.
april 30, 2007 kl 8:42 e m
Nu uppfattade jag det som att b/w gör sig svensk? Men vad vet jag.. är sjukt trött. Filmen sög iaf.
Tacka vet jag Sin City. Det är en historisk skildring med stil.
juli 5, 2007 kl 1:53 e m
300 är en grymt snygg film: Grymma scener med svärd och annat härligt + ett underbart bildarbete. Me like. Men visst, idiologiskt skulle jag gärna villja att filmer var mer åt v for vendetta och dyligt, ger ett så mäkta mycket bättre mersmak. Man blir alldeles varm i flera veckor. :)