Detta var dock inte en sådan demonstration, utan en lite mesigare, mer plakatpolitisk sådan. Även på sådana är det dock viktigt att killar inte tar över.

Samtidigt är det ju viktigt att bibehålla diskussionen om hur killar bör agera i den feministiska rörelsen, och att inte ge upp som jag upplever att båda sidorna ofta gör i bitterhet.

Håller med om att det är en klurig fråga, men jag skulle även vilja lägga till att det är en intressant fråga som kan ge sprängkraft vid utredning. Jag har så många erfarenheter av att killar vänder den feministiska rörelsen ryggen, och jag vågar påstå att det inte bara är för att de inte har rotat tillräkligt i sitt egna privatliv (vilket ju såklart alltid stämmer med till en viss, varierande, grad) – utan det tror jag beror även på att killar inte hittar en roll att spela i den formella politiska feministiska rörelsen.

Jag tycker, rent amatörmässigt bedömt, att det verkar funka rätt schysst att formalisera de två aspekterna av kvinnorörelsen i två slags demonstrationsformer: en för den aspekten av kvinnorörelsen som gäller kvinnornas egna fysiska kamp mot männen om utrymme och rörelsefrihet i tidsrymden, samt en för den aspekt som kräver män och kvinnors gemensamma agerande utifrån delvis gemensamma intressen.

EDIT: Vill tillägga att jag inte vill lägga ord i din mun nu. Såg ditt inlägg som en inspirationskälla att resonera kring egna tankar, och jag vet ingenting om hur du ser på killar i den feministiska rörelsen.

Jag gillar att ropa slagord på demos och tycker att det ska skrikas och framförallt sjungas mycket mer, men, med tanke på att det var en 8marsdemo och de flesta tjejerna (liksom de flesta killarna med) runt omkring mig inte lät alls, så skrek jag först inte heller. Sen kom det igång lite slagord i tåget och då föll jag in lite sporadiskt, men när det inte lyfte så mycket försökte jag ropa mer aktivt själv.
Sen när demon stannade igen började några (tjejer och killar, flest killar) spontansjunga, vilket jag föll in i och det känndes fint, men då visade det sig att någon (en kvinna, vet inte vem eller från vilken org) börjat hålla ett tal i andra änden på folksamlingen, som vi då störde, vi slutade ju självklart sjunga såfort vi fattade men då funderade man ju lite på ifall man tog plats bara för att man är förjävligt ingnorant och ifall man inte borde låtit bli att sjunga rent instinktivt från början och försökt kolla om någon höll tal.

Samtidigt med sånna funderingar, så ropar jag ju inte ”krossa sexismen” utan egenintresse. Jag tycker sexism drabbar mig (som kille, även om det kanske inte ligger i nivå med vad tjejer får utstå generellt), och då har jag väl all anledning i världen att skrika?
(inte för att din kommentar motsa det direkt, utan som en allmän fundering appropå att som kille skrika ”krossa sexismen” öht.)

Jag var på en ta-natten-tillbaka-demo i Uppsala, könsblandad, och det var fan en katastrof. Männen i tåget överröstade alla andra, tog skitmycket plats, skrek helt oreflekterat ”inga sexister på våra gator” uppenbarligen utan att se sin egen del i detta.

OM killar öht ska gå med i feministiska demos (vilket jag är skeptiskt till, ffa om det handlar om ta-natten-tillbaka-prylar, vilket ju har med utrymme att göra) så ska det vara på brudarnas villkor.

Jag riktar alltså inte detta specifikt till dig, det var mer appropå din medverkan i ett 8 marståg.