Jag orkar inte vara arg

Jag tänker inte skriva några mer aggressiva inlägg i köpenhamnsfrågan. Det är mycket möjligt att jag snickrar ihop en mer balanserad analys när jag orkar. Jag har blivit oerhört engagerad i den frågan eftersom den är så intimt knuten till så många saker i mitt liv. Jag har kännt ett stort behov av att se till att hetsen efter Gbg2001 inte upprepas. Jag har känt att jag helt enkelt inte tolererar att en fullständigt lögnaktig och reaktionär hetsvåg sveper över samhället, och jag bestämde mig tidigt för att bemöta alla dem som försökt påbörja en sådan våg. Ställa dem till svars för vad de säger.

Jag tycker att alla vi som på olika sätt slagits för att vrida opinionen åt rätt håll i köpenhamnsfrågan, delvis har lyckats. Bloggdjungeln har tokdominerats av vänsterröster. Och jag har fått intrycket av att den massiva strömmen av vänsterinlägg i frågan har fått reaktionärer i försvarsställning. Det är inte lika kul att ropa på mer polisvåld när man inte har hela samhällsopinionen i ryggen.

Jag står för allt jag har skrivit. Men jag orkar inte vara arg längre. Att flera dagar i sträck gå omkring och vara arg tar på krafterna både fysiskt och psykiskt, i alla fall för en person som mig. Därför har jag bestämt mig för att inte skriva mer om saken på denna blogg, i alla fall inte på det ilskna sättet. Istället tänker jag solidarisera mig, med de hundratals fängslade ungdomar nere i Köpenhamn, på sätt som inte innebär destruktiva tankar och bitterhet.

Jag tänker på alla hundratals demonstranter som sitter i danska fängelsehålor. Jag orkar som sagt inte göra en utläggning om hur mycket jag avskyr dem som satt er där. Jag vill istället trycka på min solidaritet med er och säga att ni inte ska låta er knäckas! Jag tänker på er.

Motkraft har startat en fond till stöd för de fängslade. Jag uppmanar alla att tänka på hur mycket det skulle betyda om man satt oskyldigt häktad och en människa då skänkte pengar för ens sak, och sedan tänka över hur mycket någon hundralapp betyder för er i jämförelse med vad den betyder för en som är fängslad.

Jag har bestämt mig för att tagga ner tonen på denna blogg i allmänhet. Bloggen har i mångt och mycket har varit en boxboll för de irritationer som jag inte kunnat få ut på annat sätt. Men det har lett till att de inte uppfattats som seriösa inlägg i samhällsdebatten. Förvisso är den politiska debatten som sker, i synnerhet inom bloggosfären, inte mycket att ha och det är mest en klubb för inbördes beundran. Men det har inte gett mig särskilt mycket att skrika mig hes. Därför tänker jag i fortsättningen skriva mer balanserat. Dels använda bloggen mer som ett medium för personlig utveckling, dels mer som ett medium för verklig igenomtänkta analyser.