You get pie in the sky when you die

Ni får ursäkta att det har blivit en del snott material på sistone. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Dock har jag en bloggpost om när jag skulle hjälpa min farmor att flytta. Här kommer en krönika rippad från VSFs hemsida.

När Fredrik Reinfeldt i ”Agenda” fick frågan om hur han ville förbättra studenternas ekonomiska situation svarar han med det sedvanliga mantrat: ”det ska löna sig att arbeta.” Det var ju inte alls svar på frågan, men det allvarliga är att när Reinfeldt uttalar sig om att ”det kommer att bli tufft för en del” och att han själv minns sina dagar (nu ett minne blott får man förmoda) med spaghetti och ketchup, bevisar han återigen att han varken har den minsta förståelse för de allra flesta människors ekonomiska situation eller för hur många studenters vardag faktiskt ser ut. Studenter är inte bara 19-åringar som ser charmen i att bo på 15 kvadrat och äta nudlar, utan också ofta ensamstående mammor, 35-åringar med huslån eller deltidsarbetslösa som pendlar långt för att läsa in en utbildning. Resultatet av Reinfeldts politik är att bara nudelätarna blir kvar vid högskolorna.

Han säger också att studenter inte ska misströsta då de kommer att få högre lön efter studierna. Detta har ju uppenbarligen gällt honom själv, men det gäller verkligen inte alla dem som tar ut en examen idag. Lönerna inom många, framförallt kvinnodominerade, yrken är lägre än i yrken som inte kräver högskoleutbildning. Och efter försämringarna i a-kassan finns heller ingen möjlighet till a-kassa om man inte får jobb efter examen. Efter studiemedel och nudlar väntar alltså socialbidrag och nudlar. Men det mest häpnadsväckande är förstås att han inte kan förstå att för den som har små ekonomiska marginaler så ger inte en högre lön om några år mat på bordet fram till dess. Resultatet är att den sociala snedrekryteringen ökar och högskolornas homogena kursgrupper med akademikerbarn blir än vanligare än idag.

I Reinfeldts värld finns dock en lösning (faktum är att det är lösningen på alla tänkbara problem): nämligen att arbeta, i studenters fall vid sidan av heltidsstudierna. I en studentradiodebatt i Lund angående uttalandet i ”Agenda” menade högerns representant att arbete var en utmärkt lösning och inte alls utgjorde något problem, eftersom det finns så många studentföreningar som studenterna har tid att vara med i (bland annat den studentradio varifrån hans stämma skickades ut i etern). Det skär visst i ögonen på de upptagna borgarynglingarna att människor går och släpar benen efter sig på sina lediga kvällar eller rent av ägnar sin tid åt en (icke-vinstdrivande, icke-mervärdesskapande) förening. Många människor är medlemmar i föreningar av tusen olika slag, trots att de lönearbetar på heltid. Det kallas f-r-i-t-i-d. Studenter har visserligen inte en enda dags betald semester, men nej, vi studerar inte 16 timmar om dygnet utan har lite fritid och till och med lediga helger om det vill sig väl. Den tiden kan ägnas åt politiska organisationer, kvinnojourer, studentföreningar, idrottsklubbar, frimärkssamlande eller rent slappande. Men detta tål inte högern, utan de vill att den tid som inte ägnas åt studier ska ägnas åt lönearbete. Den som inte arbetar och är produktiv hela sin vakna tid, den får klara sig på spaghetti och ketchup. You get pie in the sky when you die.