De som inte tecknar kollektivavtal är till störst del oseriösa företag.

Individ är inte ett begrepp som är uppe till diskussion. Individ är, per definition, en enskild person. En individ kan aldrig vara ett kollektiv, och ett kollektiv kan aldrig vara en individ.

”Jag vill inte leva i ett samhälle där jag tvinas sälja min arbetskraft för att överleva”

Så, du är alltså en lat egoist som vill att andra skall se till att du kan överleva? Om inte DIN arbetskraft är den som skall se till att du kan överleva, VEMS arbetskraft är det då som skall se till det? Min? Någon annans?

Jag vill inte leva i ett samhälle där jag tvinas sälja min arbetskraft för att överleva men så ser det ut idag ocdh jag får vänja mig vid (att hata) det systemet. Efetrsom jag inte äger kapital.

tönt.

I övrigt så tycker jag att du är hopplöst fast i ett ideologiskt träsk. För mig spelar det ingen roll hur mycket du eller jag intalar oss om hur klasserna ser ut (eller om de ens finns). Det är deras faktiska föränderliga existens som jag hela tiden försöker orientera mig kring.

Och jag anser inte att detta samhälles essens är klasserna. Det har jag redan skrivit. Klasserna föregår inte exploateringen utan tvärt om. Och det är hela tiden ett flytande tillstånd som skapar många knutar, interna motsättningar, mellanskikt osv. Att Marx skulle vara mindre aktuell idag bara för att vi inte har en lika stor industriarbetarklass i Sverige idag är bara fjantigt. För det första finns det mer massarbeten i världen idag än någonsin. Och Marx definierade aldrig kapitalismen och klassamhället som en absolut sociologisk uppdelning. Däremot pekade han på att klasser hela tiden skapas i den PROCESS han kallade kapitalackumulationen.

Jag ber dig begrunda följande Marx-citat:

”Frågan är inte vad den eller den arbetaren eller ens proletariatet som helhet vid ett visst tillfälle föreställer sig vara målet. Frågan är vad proletariatet är och vad det i enlighet med sitt vara historiskt tvingas att göra.” – den heliga familjen

”Kommunismen är för oss inte ett tillstånd, som ska etableras, ett ideal till vilket verkligheten måste anpassa sig. Vi kallar kommunismen den reella rörelse som avskaffar tingens nuvarande ordning.” – den tyska ideologin.

Du skriver:
”Hur “kollektivistisk” är inte hela den borgerliga parlamentarismen? Ingenting går att lösa genom direkt aktion, handling utan ombud, utan förstå måste man vinna en majoritet av befolkningens sympatier, ta makten den vägen och sedan ändra på all politik – tänk om man är fullständig ointresserad av detta? Då har man ingen rätt att omforma sin tillvaro öht, det gör man genom att ändra alla kollektiva strukturer. Bah.”

Det här är väldigt intressant. Det du beskriver är faktiskt precis ett av de problem som jag ser i Sverige idag. Att parlamentarismen har alltför mycket makt. Mer makt måste ligga hos individerna i samhället. Vilket är PRECIS vad liberalismen strävar efter. Om du tror att det samhälle vi har idag, med alliansen vid makten, är ett liberalt samhälle, så misstar du dig grovt. Ja, den sittande regeringen är liberalare än den tidigare, men liberala är de inte. Demokrati är ingenting som automatiskt leder till ett bra samhälle, tvärtom så kan faktiskt demokrati vara en majoritetens förtryck. Därför bör det åt staten endast lämnas de typer av val och styrning som individerna i ett samhälle inte själva kan lösa. Här ligger saker som rättsväsende, militärt skydd, konkurrenslagar (för att förhindra företagskonglomerat och bristande konkurrens), med mera. Jag anser också (till skillnad från en del andra liberaler, framför allt då libertarianer) att vi bör ha ett socialt skyddsnät för de som blir utslagna, eftersom man inte kan enkom lita på människors egen altruism för att hjälpa de människor som inte själva klarar av att försörja sig.

Sedan avslutar du med att skriva att jag föraktar hela folket, dock ser jag inget i din text som förklarar varför jag skulle göra detta.
Hursomhelst så har du fullständigt fel, jag föraktar inte svenska folket, jag föraktar inte dig heller för den delen :) Däremot föraktar jag en ideologi som går ut på att rätta in folk i ett led och be dem följa den ENDA RÄTTA VÄGEN. Det finns inget sådant, varför socialism och kommunism aldrig kan fungera.
Det är DU som använder dig av ord som förakt, hat, kamp och andra hårda ord, inte jag.

Jag ser inte normativt på klasskamp. Jag ser öht inte arbetarklassen som en ”bra” eller fin klass. Klasshat ser jag först och främst som ett hat mot existensen av klasser och allt miserabla i ens livssituation. Arbetarklassen ska ju upplösas för bövelen, någonsin hört talas om kommunism utanför skolpropagandans värld? Marx definerade kommunism som den process (som pågår alltjämt) som upplöser klasserna. Jag utmålar aldrig kapitalister som onda (om det inte är under stor ilska). Jag ser kapitalet som en social relation MELLAN människor. Jag säger som V i V för Vendetta, ”visst finns det folk som är mer skyldiga än andra, men vill ni ha någon skyldig för att saker som är som de är, titta er i spegeln”.

Dock står jag gärna för att jag sysslar med propaganda. Enda skillnaden på min och liberal propaganda är att jag kallar det för vad det heter. Vad kallar du t.e.x ”upplysningen om kommunismens brott” som staten ska betala framöver – om inte just propaganda?

Lika lite som jag förklarar världens problem i termer av kroknästa kapitalister med höga hattar är liberalismen någon oskyldig religion vad gäller dömande av andra. Liberalismen är en idealism, och på samhällelig basis, när den generaliseras, blir den just en ”kollektivistisk” ideologi. Allting förklaras i kollektiva kategorier såsom ”totalitära ideologier”, ”religiösa fanatiker” osv, som man skall skydda den upplysta fria västerländska individen mot – och kärnan i denna fria upplysning är, i värdeneutralitetens namn, ta da – liberalismen!

Det lustiga är att det inte är primärt att ta fram recept för klassernas kamp på generell basis. När ett företag kastar fram en lydig arbetare som exempel på att arbetarna gillar omständighterna på företaget så skiter jag såklart i det. Eftersom jag har en analys av exploateringen. Men annars kan jag hålla med om att LO har ett generalproblem i att de försöker administrera klasskampen på en generaliserad toppnivå, som aldrig helt motsvarar kampen på en enskild arbetsplats. Därför är jag ffa intresserad av kamp som sker i direkt relation med hur den givna exploateringen format den givna delen av arbetarklassen. Lustigt nog får ju ni liberaler tuppjuck där det kommer igång politiska projekt som motsvarar en enskild arbetarsituation – när den bottnar i kamp mot exploateringen – ni älskar ju salstjöbadsavtalets alla borgarvänliga aspekter.

Hur ”kollektivistisk” är inte hela den borgerliga parlamentarismen? Ingenting går att lösa genom direkt aktion, handlin utan ombud, utan förstå måste man vinna en majoritet av befolkningens sympatier, ta makten den vägen och sedan ändra på all politik – tänk om man är fullständig ointresserad av detta? Då har man ingen rätt att omforma sin tillvaro öht, det gör man genom att ändra alla kollektiva strukturer. Bah.

Angående vad arbetare säger och vad de faktiskt gör så finns det en reell skillnad i det. En arbetare kan säga A och göra B. I princip alla arbetare snor och maskar t.e.x – hur reaktionärt de än röstar. Även om jag har svårt att se hur detta skall skapa intressant praktik på samhällelig nivå så vittnar det ändå om hur ointressant det sagda, som ni vimplar med, är i kontrast mot det GJORDA.

Btw så tror jag inte direkt på fria val. Däremot så tror jag på ett visst handlingsutrymme som i sin tur kan rendera ett större handlingsutrymme. Men att arbetare generell skulle välja sin situation på individuell basis, pyttsan! Folk har alltid valt att bli utbrända, deprimerade, knäckta, fått kroniska förslitningsskador osv – du snackar om kollektivism men du föraktar hela folket, Anders Gardebring!