En advokatfirma har fått i uppdrag att bevisa att det inte förekommer någon orättvisa på Wild n fresh. ”Undersökningen” visar att på de allra flesta punkter så har de anställda det lite bättre än om de skulle haft den absoluta miniminivå som kollektivavtalet garanterar.
Den samlade liberallobbyn – som består av dumma, osnutna och allmänt människoföraktande rikemansungar - jublar och viftar med undersökningen som bevis på att facket bara agerat i ren ondska och att ett kollektivavtal inte fyller någon som helst funktion.
Jag har några korta kommentarer. Denna advokatfirma är inte ”neutral”. En slutsats som förutsätter exploateringens och klasskampens icke-existerande, är per definition inte värdeneutral.
Den andra är att alla dessa demokratiska demagoger verkar ha glömt bort, fast det upprepats till leda i debatten, att en minimilön och ett kollektivavtal inte determinerar lönen uppåt. Vill Sofia Apfelgren dra på sig spenderarbyxorna ändå kommer inte facket att hindra henne.
Det enda som blir sämre av ett kollektivavtal är kapitalistklassens möjligheter att terrorisera arbetarklassen. Myten, om att anställda får bättre lön av ökad företagsmakt, borde ha förpassats till helvetet tillsammans med dess fanbärare Friedman och Pinochet.
Liberalerna försöker lite nonchalant säga, ”vad är problemet egentligen, folk ska väl få göra som de vill?”. Men detta bottnar i en sanslös och grym fanatism som gör Bin Ladin avundsjuk. För det första handlar det om historierevisionism då det inte erkänner den strukturella tortyr och utsugning som försigår på världens alla arbetsplatser, för det andra har de laborerat bort faktumet att det produceras ett mervärde på företagen som är enormt mycket större än arbetarnas ersättning.
Om folk skulle ta sina arbetsprodukter och göra vad de vill med dem skulle liberalerna ropa på polis och militär, tortyr och massmord, precis som i Chile.
Jag tycker dock inte att vi ska bli helt nedbrutna av den pågående högeroffensiven mot arbetarklassen. Nya spännande projekt försöker ta tillbaka det borgarsvinen vill sno från oss. Och där facket slutar tar andra kampmetoder vid.
Men det stör mig att dom står där och spelar allan och tror själva på att dom är några objektivt snälla välgörare. Det är dom INTE!
Andra bloggar om: politik, samhälle, facket, klasskamp, wild n fresh, liberalism
januari 17, 2007 kl 9:39 e m
Men för helvete. Hur kommer det sig att det alltid är de med minst verklighetsförankring (kommunister och religiösa konservativa) som är mest benägna att vilja betämma över andra. Som tur är så är väl dina politiska chanser lika med noll, annars hade Sverige haft ett nytt Great Leap Forward framför sig. När du växer upp lär du skämmas över din retorik.
januari 17, 2007 kl 9:56 e m
Hur kan det egentligen komma sig att de som säger sig vara minst benägna att bestämma över andra (blöthjärtade liberaler) som är snabbast att döma människor och ge dem förutfattade epitet?
Jag står i varje fall för att det är det jag gör. Ni klär ert hat i fraser om kärlek. För att citera en skald i bloggvärlden: ”er humanism doftar pepparsprej”.
januari 17, 2007 kl 10:12 e m
haha centrum för rättvisa hahhaha
januari 17, 2007 kl 10:51 e m
Kanske inte håller med dig i allt, men du har några intressanta poänger.
januari 17, 2007 kl 11:06 e m
Mattias: Jag är dock väl medveten om att detta, liksom mycket av det jag skrivit i politiska frågor, är mycket svagt som sådant.
Det jag är trött på är alla dessa metadebatter i bloggosfären. I grunden handlar det inte om vad som försigår i huvudet på en arbetare bakom disken på W n F. Liberalerna skiter i henne som person, och i ärlighetens namn jag med.
Konflikten handlar i grund och botten om konflikten mellan arbete och kapital. Om det är rätt att exploatera arbetare, om arbetarna producerar mera än vad de själva konsumerar (dvs om ett överskott skapas som de inte får ta del av trots att det skapas av deras krökta ryggar).
Jag väljer att i sådana här frågor konsekvent skruva upp debatten till den nivå som det egentligen handlar om, men som både sossar och liberaler förnekar (det är därför båda sidor producerat något så pinsamt som ett ”bevismaterial” för att de har rätt i en metafråga).
Båda dessa förnekar klasskampen som en samhällelig antagonism som inte kan lösas, därför väljer de att slåss på arenor som tar sig helt bisarra uttryck, och skrapar man på ytan märker man att det bara är pajaser som har mycket och vill ha mer.
januari 18, 2007 kl 12:30 f m
Jag tror att vi behöver debattinlägg i alla tonlägen och tonarter nu, det är inte i bristen på argument vi har något att förlora gentemot högern utan i den rena och skära massiviteten av deras inlägg; varedan dissonant röst däri behövs. Jag drog mitt strå till stacken oxå nyss…
januari 18, 2007 kl 1:14 f m
[...] om ni vill ha ett gott skratt, så finns det något i Stockholm som både spottar och fräser som värsta [...]
januari 18, 2007 kl 9:22 f m
Topppetter: Varmt välkommen till bloggosfären! Se nu till att smiska dessa högerkräks torftiga anleten precis som du gjort förut.
Låt dig dock inte bli helt utdefinierad av liberalhjonens skitdebatter. Jag försöker begränsa mig till att kommentera deras virtuella väckelsemöte någon gång i veckan. I övrigt skriver jag vad jag vill.
januari 18, 2007 kl 10:57 f m
Försök gärna bli egen företagare själv och så ska du få se på utsugning… men med din inställning är det väl bättre att ta bidrag än att själv bidra till samhället.
Mest pinsamt att din argumentation endast bygger på att kläcka massa irrelevanta jämförelser. Du visar ett människoförakt och en generalisering som gör att du själv framstår som en mycket liten människa.
Om du inte kan vara saklig och rumsren kommer ingen att ta dig på allvar…
januari 18, 2007 kl 11:47 f m
Jag är väl medveten om att det kan vara grymt tufft för småföretagare. En liten företagare säljer sin arbetskraft till sig själv, och sitter således i en svår sits när det uppstår intressemotsättningar mellan arbete och kapital. Men det är väl knappast mitt eller någon annan än den personens problem, ett företag ska ha kollektivavtal. Punkt slut.
Att jag valde att skruva upp tonläget i denna debatt är för att ”ni” försöker ingjuta hat mot arbetarklassen genom fula osakligheter. Jag har ju för övrigt blivit besvarad med precis samma mynt, så det råder inga tvivel om att liberaler har lika svarta hjärtan som mig när det kommer till kritan. Det är denna debatts utgångsposition som irriterar mig, där allt tydligen handlar om en staaackars lite företagare som sliter hund men som ändå inte får några friheter – när det i själva verket handlar om hennes ”frihet” att diktera vilka villkor hon vill.
januari 18, 2007 kl 2:12 e m
Jag tyckte det var jätteroligt att nollan skriver: ”Du visar ett människoförakt och en generalisering som gör att du själv framstår som en mycket liten människa.” och sen ”Om du inte kan vara saklig och rumsren kommer ingen att ta dig på allvar…”
Liberaler är roliga tycker jag. Lite på samma sätt som barn.
januari 18, 2007 kl 2:41 e m
Olle: Helt rätt. Högerns massiva övertag i opinionen är något vi måste ta på allvar. Direkt när CRM kom med sin rapport hade åtminstone femton högerbloggare länkat till den och på så vis givit den positiv uppmärksamhet. Vi inom vänstern är mkt sämre på att länak till varandra och uppmärksamma bra inlägg som andra skriver.
januari 18, 2007 kl 6:16 e m
Mattias: Japp. Jag vet t.e.x att Motkraft håller på att snickra på en artikel om Svenskt Näringsliv och deras senaste ”Ratio”-konferens. När den släpps borde vi alla vänsterbloggare promota den.
januari 18, 2007 kl 6:23 e m
En enkel fråga i sammanhanget: vad är det i CRM:s undersökning som ska anses mer färgat och icke-neutralt än den felaktiga bild av verkligheten som HRF har spridit och grundar sin blockad på?
januari 18, 2007 kl 7:06 e m
Fredric: Jag skulle säga att båda dessa ideologiproduktioner är abstraktioner som inte helt överensstämmer med verkligheten. Ett ”avtal” innehåller ju inte särskilt mycket naturstoff, och i grunden handlar det ju om några tjejer i Göteborg som gör mackor – allt annat från löner till rättigheter är ju övergripande regleringar av konkreta ting (exakt vad de gör under sina vakna timmar). Det är ju därför det hela är så flummigt, det spelar ju egentligen ingen roll vad någon säger att arbetarna på WnF ”har rätt” till, det vikitga är ju vad de faktiskt får.
I Sverige har på senare år klasskampen abstraherats så mycket att uppgörelserna mellan fack och arbetsköpare mycket sällan motsvarar den rådande situationen på en arbetsplats i detalj.
Då kan det ju verka som att liberalgossarna i denna fråga varit de som sett mest konkret på det hela: jobbarna har det och det och det är onödigt att blanda in en övergripande samhällelig reglering.
Men i själva verket handlar det ju bara om att de vill stärka rätten för arbetsköpare att göra precis vad de vill. När det kommer till arbetarkamp är de inte lika ”frihetliga”, de vill ju förbjuda arbetarna på WnF att organisera blockad lika mycket som pamparna i HRF. Dom vill vill ha kakan (klassfreden från fackets håll) och äta den (de kortsiktiga vinster ett barbariskt bossvälde skulle generera).
Men åter till din fråga: Ingen i detta fall är ”neutral” eller ”objektiv”. Det är inte frågan om det, ett objektivt bedömande om vem som har rätt och fel, det är frågan om en strid om makt i näringslivet. Liberalerna vill tillbaka till 1800-talet, sossarna till 70-talet.
januari 18, 2007 kl 8:20 e m
Ja, det är helt vansinnigt att medier inte granskar denna juristbyrå. Den är ju inte direkt oberoende. Den är väl köpt för att hävda just det den nu gjort. Och medierna köper det rakt av.
januari 18, 2007 kl 9:12 e m
För övrigt är jag intresserad av hurpass RÄTTSLIGT bindande det ”lokala” (icke-fackliga) avtal som finns på WnF är.
januari 24, 2007 kl 8:44 f m
Lika rättsligt bindande som alla avtal: med stor säkerhet finns klausuler i avtalet för hur, när och under vilka förhållanden det får omförhandlas.
januari 24, 2007 kl 5:30 e m
Tack för infon!
januari 26, 2007 kl 2:28 e m
Jag tycker att du har en ganska otäck ”vi och dom”-mentalitet i ditt bloggande. Talet om klasskamp är fullt i klass med rasism eller annan diskriminering eftersom du istället för att tala om sakfrågor spyr ur sig någon slags ”de är onda utsugare, vi är bra arbetare”-retorik.
Så enkel och svartvit är inte världen och det vet du. Det finns naturligtvis arbetsgivare som beter sig som svin och har usla villkor för sina anställda. För sådant har vi t.ex. arbetsskydslagar i Sverige, de anställda kan engagera sig fackligt med mera. Inget konstigt med detta och alldeles självklara saker för mig. Jag är också själv medlem i ett fackförbund (icke LO-anslutet, partipolitiska kamporganisationer skall inte vara fackförbund också, leder till en del rätt olämpliga intressekonflikter). Jag jobbar cirka 10 timmar per dag, alldeles egenvalt. Jag har VALT att vara med i ett fackförbund eftersom jag vill kunna ta hjälp av dem om jag får problem med min arbetsgivare (har förvisso inte hänt under mina 10 år i arbetslivet än att det uppkommit en situation som jag inte kunnat lösa själv, men det är besides the point)
Och jag är.. tada.. LIBERAL.
Är det forfarande en klasskamp som du för mot mig? I så fall är det en klasskamp mellan arbetare och andra arbetare, jag är inte arbetsgivare, men tycker ändå att det skall vara upp till varje individ att själv bestämma om sitt eget liv, om den vill vara fackligt ansluten, engagera sig fackligt, politisk, sticka garn på den lokala hembygdsgården eller vad annat. Att sätta en arbetsgivare i blockad, trots att varken anställda eller arbetsgivare vill ha kollektivavtal är lika logiskt som att sätta mig i blockad för att jag inte är med i den lokala garnstickningsgruppen på hembygdsgården. De har fullt lagstöd för att göra det, absolut, men det beror också på att LO och Socialdemokraterna är samma sak, vilket lett till en del märkliga sätt att hantera saker i Sverige.
Om de anställda VILLE ha kollektivavtal och arbetsgivaren vägrade skulle det vara en hel annan sak. Nu är så inte fallet.
januari 26, 2007 kl 11:24 e m
Anders Gardebring:
Jag ser inte normativt på klasskamp. Jag ser öht inte arbetarklassen som en ”bra” eller fin klass. Klasshat ser jag först och främst som ett hat mot existensen av klasser och allt miserabla i ens livssituation. Arbetarklassen ska ju upplösas för bövelen, någonsin hört talas om kommunism utanför skolpropagandans värld? Marx definerade kommunism som den process (som pågår alltjämt) som upplöser klasserna. Jag utmålar aldrig kapitalister som onda (om det inte är under stor ilska). Jag ser kapitalet som en social relation MELLAN människor. Jag säger som V i V för Vendetta, ”visst finns det folk som är mer skyldiga än andra, men vill ni ha någon skyldig för att saker som är som de är, titta er i spegeln”.
Dock står jag gärna för att jag sysslar med propaganda. Enda skillnaden på min och liberal propaganda är att jag kallar det för vad det heter. Vad kallar du t.e.x ”upplysningen om kommunismens brott” som staten ska betala framöver – om inte just propaganda?
Lika lite som jag förklarar världens problem i termer av kroknästa kapitalister med höga hattar är liberalismen någon oskyldig religion vad gäller dömande av andra. Liberalismen är en idealism, och på samhällelig basis, när den generaliseras, blir den just en ”kollektivistisk” ideologi. Allting förklaras i kollektiva kategorier såsom ”totalitära ideologier”, ”religiösa fanatiker” osv, som man skall skydda den upplysta fria västerländska individen mot – och kärnan i denna fria upplysning är, i värdeneutralitetens namn, ta da – liberalismen!
Det lustiga är att det inte är primärt att ta fram recept för klassernas kamp på generell basis. När ett företag kastar fram en lydig arbetare som exempel på att arbetarna gillar omständighterna på företaget så skiter jag såklart i det. Eftersom jag har en analys av exploateringen. Men annars kan jag hålla med om att LO har ett generalproblem i att de försöker administrera klasskampen på en generaliserad toppnivå, som aldrig helt motsvarar kampen på en enskild arbetsplats. Därför är jag ffa intresserad av kamp som sker i direkt relation med hur den givna exploateringen format den givna delen av arbetarklassen. Lustigt nog får ju ni liberaler tuppjuck där det kommer igång politiska projekt som motsvarar en enskild arbetarsituation – när den bottnar i kamp mot exploateringen – ni älskar ju salstjöbadsavtalets alla borgarvänliga aspekter.
Hur ”kollektivistisk” är inte hela den borgerliga parlamentarismen? Ingenting går att lösa genom direkt aktion, handlin utan ombud, utan förstå måste man vinna en majoritet av befolkningens sympatier, ta makten den vägen och sedan ändra på all politik – tänk om man är fullständig ointresserad av detta? Då har man ingen rätt att omforma sin tillvaro öht, det gör man genom att ändra alla kollektiva strukturer. Bah.
Angående vad arbetare säger och vad de faktiskt gör så finns det en reell skillnad i det. En arbetare kan säga A och göra B. I princip alla arbetare snor och maskar t.e.x – hur reaktionärt de än röstar. Även om jag har svårt att se hur detta skall skapa intressant praktik på samhällelig nivå så vittnar det ändå om hur ointressant det sagda, som ni vimplar med, är i kontrast mot det GJORDA.
Btw så tror jag inte direkt på fria val. Däremot så tror jag på ett visst handlingsutrymme som i sin tur kan rendera ett större handlingsutrymme. Men att arbetare generell skulle välja sin situation på individuell basis, pyttsan! Folk har alltid valt att bli utbrända, deprimerade, knäckta, fått kroniska förslitningsskador osv – du snackar om kollektivism men du föraktar hela folket, Anders Gardebring!
januari 28, 2007 kl 3:42 e m
”Klasshatet”. Redan här ser man ju ett problem, att du har ett hat. När man får så starka känslor för en företeelse så är det alltid svårt att se på den på ett korrekt sätt. Själv försöker jag undvika sådant i politiska diskussioner.
Det primära problemet är ATT du väljer att dela upp människor i klasser, utifrån vad de råkar ha i plånboken alt. om de är arbetsgivare eller arbetstagare, politisk tillhörighet eller vad det nu är du har som urvalskriterium för att placera in en människa i en klass. Jag är lite nyfiken där förresten, vad använder du för kriterium för denna klassindelning? Jag har haft anställningar där jag har haft jättelite betalt, och jag har också haft anställningar där jag tjänat mer än min chef. I dagens samhälle, informations/tjänstesamhället, så är de gränser som Marx en gång satte upp för ”klasserna” inte riktigt kvar. Vi lever inte längre i ett samhälle med fabrikörer och utslitna arbetare som står vid maskinerna.
För mig är en sådan uppdelning fullständigt absurd och har samma logiska meningsfullhet som om man skulle dela upp människor i olika klasser beroende på om de hade blå eller gula mössor. Jag själv ser människor som individer och tycker inte att man kollektivistiskt kan stoppa in människor i ett fack på det sätt som du gör.
Sedan försöker du via någon slags akrobatisk krumbukt försöka få liberalismen till att vara kollektivistisk. Du missar dock en mycket grundläggande del i liberalismen.
I ett liberalistiskt samhälle har du rätt att starta ett kommunistiskt kollektiv, vem som helst får gå med i detta kollektiv, så länge de själva av egen fri vilja har gjort detta val. Likväl får du gå med i en religion, bli naturist och leva på bär i skogen, eller vad annat sätt du väljer att leva ditt liv. Valet är upp till varje individ att själv fatta. Får du välja hur du vill leva ditt liv i en kommunistisk stat?
Nä, just det. Där har kollektivet bestämt ÅT dig hur du skall leva. Det arbete som du själv utför kommer inte dig själv till gagn utan går till kollektivet, varefter du får din beskärda del. Var finns i så fall incitamentet för att anstränga sig? Människan är inte altruist, snarare skulle jag hävda att människan är mer egoist än altruist. Men inte heller där är bilden svartvit. Människan är en härlig blandning, varför det aldrig någonsin kan fungera att pracka på människor ett kollektivistiskt levnadssätt i stil med socialismen. Varje människa måste få fatta sina egna val, välja sitt eget sätt att leva sitt liv, och välja vad hon själv vill satsa på.
Du skriver:
”Hur “kollektivistisk” är inte hela den borgerliga parlamentarismen? Ingenting går att lösa genom direkt aktion, handling utan ombud, utan förstå måste man vinna en majoritet av befolkningens sympatier, ta makten den vägen och sedan ändra på all politik – tänk om man är fullständig ointresserad av detta? Då har man ingen rätt att omforma sin tillvaro öht, det gör man genom att ändra alla kollektiva strukturer. Bah.”
Det här är väldigt intressant. Det du beskriver är faktiskt precis ett av de problem som jag ser i Sverige idag. Att parlamentarismen har alltför mycket makt. Mer makt måste ligga hos individerna i samhället. Vilket är PRECIS vad liberalismen strävar efter. Om du tror att det samhälle vi har idag, med alliansen vid makten, är ett liberalt samhälle, så misstar du dig grovt. Ja, den sittande regeringen är liberalare än den tidigare, men liberala är de inte. Demokrati är ingenting som automatiskt leder till ett bra samhälle, tvärtom så kan faktiskt demokrati vara en majoritetens förtryck. Därför bör det åt staten endast lämnas de typer av val och styrning som individerna i ett samhälle inte själva kan lösa. Här ligger saker som rättsväsende, militärt skydd, konkurrenslagar (för att förhindra företagskonglomerat och bristande konkurrens), med mera. Jag anser också (till skillnad från en del andra liberaler, framför allt då libertarianer) att vi bör ha ett socialt skyddsnät för de som blir utslagna, eftersom man inte kan enkom lita på människors egen altruism för att hjälpa de människor som inte själva klarar av att försörja sig.
Sedan avslutar du med att skriva att jag föraktar hela folket, dock ser jag inget i din text som förklarar varför jag skulle göra detta.
Hursomhelst så har du fullständigt fel, jag föraktar inte svenska folket, jag föraktar inte dig heller för den delen :) Däremot föraktar jag en ideologi som går ut på att rätta in folk i ett led och be dem följa den ENDA RÄTTA VÄGEN. Det finns inget sådant, varför socialism och kommunism aldrig kan fungera.
Det är DU som använder dig av ord som förakt, hat, kamp och andra hårda ord, inte jag.
januari 28, 2007 kl 6:30 e m
AG: Jag tycker denn artikel besvarar dina frågor ganska bra. http://www.revfront.org/arkivet/arkivet_070128_taktik.htm
I övrigt så tycker jag att du är hopplöst fast i ett ideologiskt träsk. För mig spelar det ingen roll hur mycket du eller jag intalar oss om hur klasserna ser ut (eller om de ens finns). Det är deras faktiska föränderliga existens som jag hela tiden försöker orientera mig kring.
Och jag anser inte att detta samhälles essens är klasserna. Det har jag redan skrivit. Klasserna föregår inte exploateringen utan tvärt om. Och det är hela tiden ett flytande tillstånd som skapar många knutar, interna motsättningar, mellanskikt osv. Att Marx skulle vara mindre aktuell idag bara för att vi inte har en lika stor industriarbetarklass i Sverige idag är bara fjantigt. För det första finns det mer massarbeten i världen idag än någonsin. Och Marx definierade aldrig kapitalismen och klassamhället som en absolut sociologisk uppdelning. Däremot pekade han på att klasser hela tiden skapas i den PROCESS han kallade kapitalackumulationen.
Jag ber dig begrunda följande Marx-citat:
”Frågan är inte vad den eller den arbetaren eller ens proletariatet som helhet vid ett visst tillfälle föreställer sig vara målet. Frågan är vad proletariatet är och vad det i enlighet med sitt vara historiskt tvingas att göra.” – den heliga familjen
”Kommunismen är för oss inte ett tillstånd, som ska etableras, ett ideal till vilket verkligheten måste anpassa sig. Vi kallar kommunismen den reella rörelse som avskaffar tingens nuvarande ordning.” – den tyska ideologin.
januari 30, 2007 kl 2:47 e m
Du har fortfarande inte berört grundproblemet, nämligen att kommunismen är en kollektivistisk ideologi som oundvikligen måste resultera i tvång och individens underkastelse för ett kollektiv, och att individen måste acceptera kollektivets förtryck. Jag vill inte leva i ett samhälle där kollektivet styr vad jag skall göra med mitt liv. Jag vill inte leva i ett samhälle där frukten av mitt arbete är meningslös, där det inte spelar någon roll om jag gör en stor eller en liten insats, slutresultatet för mig blir likväl detsamma, eftersom alla får sin, av kollektivet bestämda, beskärda del. Eftersom jag inte vill leva i ett sådant samhälle, men likväl skulle tvingas inrätta mig i ledet vid ett kommunistiskt styre, så leder det till ett tvång, och en förtryckarstat.
januari 30, 2007 kl 3:36 e m
Nej Anders du har inte förstått att vi inget alls kan säga om individen i ett kommunistiskt samhälle efetrsom vi vet inte vad begreppet individ betyder där.
Jag vill inte leva i ett samhälle där jag tvinas sälja min arbetskraft för att överleva men så ser det ut idag ocdh jag får vänja mig vid (att hata) det systemet. Efetrsom jag inte äger kapital.
tönt.
januari 30, 2007 kl 4:44 e m
Du skriver:
”Nej Anders du har inte förstått att vi inget alls kan säga om individen i ett kommunistiskt samhälle efetrsom vi vet inte vad begreppet individ betyder där.”
Individ är inte ett begrepp som är uppe till diskussion. Individ är, per definition, en enskild person. En individ kan aldrig vara ett kollektiv, och ett kollektiv kan aldrig vara en individ.
”Jag vill inte leva i ett samhälle där jag tvinas sälja min arbetskraft för att överleva”
Så, du är alltså en lat egoist som vill att andra skall se till att du kan överleva? Om inte DIN arbetskraft är den som skall se till att du kan överleva, VEMS arbetskraft är det då som skall se till det? Min? Någon annans?
oktober 24, 2008 kl 10:33 f m
Mycket bra skrivet. Debatten blir väldigt sned när många inte förstår vad kollektivavtal innebär.
Okunskapen har medfört att man tycker synd om Sofia och hennes anställd för att de kommer få så mycket sämre löner om de tecknar kollektivavtal. Detta är ju rent ”hitte på”. Kollektivavtalet anger en minimigräns som vi till skillnad från många andra länder inte lagstiftat om. Kollektivavtalet skall sköta detta och ha en normerade verkan.
Kollektivavtal innebär också många fördelar för arbetsgivaren.
Det handlar inte om fackliga ”maffiametorder” utan bara att upprätthålla en ordning som både arbetsgivare och arbetstagare har oerhört stor nytta av.
De som inte tecknar kollektivavtal är till störst del oseriösa företag.