Littorin är smartare än Thatchers epigoner

Har Littorin blivit sosse? Det misstänker Fridholm efter att Littorin försvarat HRFs rätt att vidta stridsåtgärder. Många andra osnutna liberalvalpar tjuter indignerat över att Moderaternas handlingsplan inte överenstämmer med deras fanatiska religion som brukar kallas liberalismen.

Det är ju för bedrövligt att en liberal politiker, som arbetsmarknadsminister i en borgerlig regering, så kritiklöst stödjer facket i allt de gör. … Man börjar fundera på om han hamnat i rätt parti, eller om sossarna likt trottar tagit över rodret på den moderata skutan?

Att arbetarklassen i Sverige idag står under attack råder det inga tvivel om. Situationen för de arbetslösa blir så outhärdlig att arbetarklassen kommer att vara mindre benägen att tjaffsa, eftersom de vet att det finns massor av människor som gärna tar samma jobb. På olika sätt undermineras arbetarklassens styrka till förmån för kortsiktiga företagsvinstintressen.

Men det är ingen fullskalig direktkonfrontation. Jag vill betona ordvalet underminera eftersom det är en medveten taktik. Littorin och Reinfeldt vet att det blir deras död att förklara krig mot arbetarklassen. Se bara på England där Tory-partiet fortfarande blöder efter 80-talets öppna klasskonfrontationer.

Har man bestämt sig för att tappa ett kärl på sitt innehåll genom att dra ur korken, istället för att i Thatcher-anda krossa kärlet med ett järnspett, är det viktigt att kärlet är intakt innan dess innehåll succesivt har tömts och oskadliggjorts. Därför vill Littorin bibehålla den relativa klassfred som kollektivavtal innebär. I alla fall såpass länge att facket inte har mycket att sätta emot vid ett senare tillfälle. Jag skrev detta i Clausewitz avslöjande tråd om klassinnehållet i regeringens politik.

När den borgerliga regeringen för en gångs skull visar på taktik och strategi för att skinna arbetarklassen bakvägen, genom att underminera en stark arbetarklass i det långa loppet, så tror dom istället att Littorin blivit sosse. Jävligt synd att inte dom istället för Reinfeldt sitter vid makten kan man känna ibland. Visserligen hade saker och ting gått läskigt snabbt, men då hade det också blivit svenska motsvarigheter till Poll tax-rörelsen, till Fridholms stora förvåning. Nu får vi inte se något sådant i första taget utan istället får vi höra en svag begravningshymn från SAP och LO där de i protestens toner sörjer sin egna förestående död.

Dock är det ju lite kul att det är helt uppenbart att regeringen någonstans fattat att deras egna ideologiska visioner bara är trams.

Intressant? Andra bloggar om: sven otto littorin, alliansen, facket, wild n fresh, liberalism