Aktuellt kan dra åt helvete

Fri television till den fria handelns försvar

Måndagen den 5 december kväll sände Aktuellt ett reportage om Syndikalisterna som bara kan tolkas som ren och skär smutskastning. Från början till slut väljer reportrarna att vinkla berättelsen så att SAC framstår som våldsamma vettvillingar.

Reportaget börjar med att studioreportern berättar att Syndikalisterna nyligen organiserat en blockad mot en sushirestaurang i protest mot en uppsägning av en kock. Hon nämner inte att uppsägningen föregicks av att kocken blivit grovt misshandlat av sin chef, och att blockaden gällde det lika mycket. Istället fortsätter hon med att benämna Syndikalisterna som ”aggressiva och våldsamma”. Det passar alltså inte in i bilden att blockaden i grunden var en protest mot våld, när man skall presentera ett reportage som syftar till att svartmåla SAC som en ondskefull och våldsam organisation.

Klippet går över till att visa bilder från blockaden i Malmö. Bilderna visar fyra poliser som håller fast en man (bland annat med strypgrepp) och sprutar pepparspray i ansiktet på honom. Detta kallar bakgrundsrösten för ”de nya syndikalisterna i konfrontation med polisen”.

Lite senare i reportaget visas bilder från en blockad i somras. Bakgrunden till denna konflikt var att Fosie stadsdelsförvaltning satt i system att sparka och omplacera vikarier som var på väg att få rätt till fast tjänst (har man haft vikariat i en viss tid har man rätt till fast anställning), för att sedan anställa nya vikarier. Det bör väl knappast nämnas att detta är ett system som blir allt vanligare, vilket skapar en outhärdlig situation för dem som måste hoppa mellan jobb och aldrig kan upprätta en trygghet i sina liv. Något av detta förtäljer inte reportaget. Istället berättar reportern att Syndikalisterna hindrat tjänstemännen från att komma in på stadsdelsförvaltningen och att polisen agerat därefter. Att polisen misshandlade strejkvakterna grovt, och sprejade 10 personer med pepparspray, framkommer dock inte.

I samma anda fortgår reportaget. Bilder från kravaller (som inte har någonting med SAC att göra) varvas med berättelser om hur människor mår dåligt och lever i skräck på grund av Syndikalisterna. Det låter nästan som att de människor som hamnat i konflikt med SAC inte har fått människor att må oerhört dåligt genom att låta pengar gå före liv och hälsa, vilket är fallet.

Reportern (Per Ingvarsson) intervjuar två äldre syndikalister som bespottar det nya SAC som urartat och styrt av ungdomar som ”aldrig haft ett riktigt jobb”. De äldre syndikalisterna pekar ut de som organiserar blockader, och tar strid för osäkra anställda, som helt ointresserade av ”traditionell facklig kamp” och ”förhandlingsvilja” – reportern nickar instämmande åt herrarnas redogörelser.

Att SAC förändrats den senaste tiden, och att vissa är bittra över det, är ingen hemlighet. Men det framgår inte i reportaget att förändringen skett efter åratal av diskussioner kring hur SAC skall kunna försvara och organisera de delar av arbetarklassen som LO lämnat ryggen, samt hur SAC skall kunna ha några maktmedel när det främst är arbetsköparna som inte har någon ”förhandlingsvilja” (hur förhandlar man med en arbetsköpare som försöker muta sig ur allt arbetsrättsligt förhandlande, som fallet är med den misshandlade och sparkade kocken?). Att förändringarna klubbats igenom på demokratiska kongresser nämns inte heller, av någon anledning.

Låt oss återvända till det Per Ingvarsson kallar ”traditionell facklig kamp”. Vad är egentligen det? Under hela arbetarklassens historia har arbetare försökt sänka arbetstempot för att bli mindre utsugna under den tid av dygnet då de arbetar. Detta fenomen återfinns i världshistoriens alla större arbetsplatser. Facklig organisering är en förlängning av den konflikt som finns mellan arbete och kapital. Denna konflikt ser dock olika ut i tid och rum, och facket måste anpassas. Och nu när en allt större del av arbetarklassen i Sverige har halkar utanför det skydd som LOs klassfred ger, måste nya metoder uppfinnas.

SVT har återigen visat vad de menar med fri television – den försvarar till syvende och sist kapitalets s.k. fria handel lika rabiat som någon annan borgerlig media.